onsdag 30 december 2015

Far, mor och Kapitänen

Repris från 2009

Omkring 1960 funderade far på att byta bil. Han förhörde sig per telefon med sin vän bilverkstadsägaren om något lämpligt objekt fanns till hands. Vännen bilverkstadsägaren sysslade med att då och då köpa in nästan nya vagnar som krockat eller var skadade på annat sätt, för att på lediga stunder reparera dessa.

Jodå, det fanns en vagn hemma som lystrade till namnet Opel Kapitän Lyx - lät han meddela - och som olyckligtvis, på grund av första ägarens försumlighet råkat hamnat på taket. Bilverkstadsägaren förklarade att vagnen hade gått ca 100 mil och var förutom den tidigare nämnda malören att betrakta som ny. Han skulle grovrikta taket och ena bakskärmen och sedan komma hem till far för att han på plats kunde besiktiga den eleganta vagnen.

Dagarna gick men så ringde bilverkstadsägaren och anmälde sin snara ankomst. Far berättade glatt för min mor att vagnen var i antågande och att hon skulle hålla utkik.

Det dröjde dock inte många minuter innan det hördes skrik från andra våningen! -"En bucklig bil!" skrek mor... -"kommer aldrig på fråga"... Fars något lama försök att förklara att vagnen bara var grovriktad och skulle lackeras, tystade ned med ett: -"över min döda kropp... dessutom fattas det saker på bakskärmen! Skrotbil...", avgjorde mor och stängde in sig...

Bilverkstadsägaren fick inte ens komma in på den annars obligatoriska kaffekoppen med dopp utan fick vackert vänta utanför medans far fick förklara situationen. Far lommade in, kokande av frustration över att den snygga vagnen försvann nedför vägen men valde att för tillfället inte diskutera saken med mor som i sin tur ansåg att saken var avgjord...

Bilverkstadsägaren ångrade säkert sitt klart taktiska misstag och visade senare alltid upp nylackerade eller åtminstone inte buckliga flera vagnar för far - i fall det skulle bli affär av... Men det dröjde, då bilverkstadsägaren var i onåd hos min mor i flera år efter denna fadäs...

Fotnot: Är inte säker på året när det gäller denna berättelse. Det kan ha varit innan far 1961 köpte Impalan eller så kan det ha varit runt 1963 och att han hade övervägt att byta bort Impalan.

1 kommentar:

Farbror Sid sa...

Trevlig berättelse!