fredag 1 januari 2016

Far, mor och den guldfärgade Admiralen

Repris från 2009

Fars vän bilverkstadsägaren gav aldrig upp försöken att sälja en bil till far. Far var dessutom lite bilintresserad och fann nöje i att få besök av sin vän bilverkstadsägaren och diskutera bilars olika finesser, storlekar och andra mer manliga diskussionsämnen.

Trots tidigare fadäser (se; Far, mor och Kapitänen) gav han som sagt aldrig upp försöken att sälja en bil. Runt 1966 hade han gjort i ordning en mycket fin guldfärgad Opel Admiral från 1965. Vis av tidigare erfarenheter var denna bil i yppersta skick, nylackerad, nyservad och tvättad och putsad in i minsta vrå innan den nu skulle visas upp för far - och för all del - min mor...

Far - lika vis han av tidigare erfarenhet - gjorde ingen större affär av det planerade besöket utan berättade som hastigast och liksom i förbigående att en Opel skulle visas upp.

Dagen kom - far stod på trappan och väntade - mor stod bakom gardinen med en missnöjd men ändå något förväntansfull uppsyn. Den stiliga vagnen svängde in på gården, guldfärgad, taklucka, automatlåda m m, nyputsad in i minsta detalj... jag minns det som igår...

Far och vännen bilverkstadsägaren ställde sig att gemensamt beundra vagnen tillsammans med den då unge Larsson... mor smög ut och anslöt sig till det lilla sällskapet och faktiskt, övergick hennes min från ogillande till ett mer gillande ansiktsuttryck..

I detta läge ansåg bilverkstadsägaren att han kunde drista sig till att föreslå en provtur. Far och mor nickande gillande - Larsson hade ju ingen talan - bilverkstadsägaren tillsammans med Larsson placerades i baksätet och far och mor alltså fram.

Far startade vagnen och lade i "Driven" och smög iväg... far och mor såg fortfarande gillande ut...

Nu hör det till saken att mor använde alltid säkerhetsbälte - och oftast far med för den delen - och efter någon kilometer kom mor på att dom i upphetsningen hade glömt bältena. -"Ta på bältet", sa mor och far och hon började att kränga på sig attributen. Problemet var att när dom skulle fästa bältena mellan stolarna fanns det ingen att fästa dom i! Bilverkstadsägaren hade glömt att återmontera fästet efter reparationen!!! Mor ojjade sig, far var arg - han visst nu vad klockan var slagen... det skulle inte bli någon guldfärgad Opel Admiral med taklucka och automatlåda och han fick så rätt...

Bilverkstadsägaren hade bara att köra tillbaka vagnen till sin bilverkstad och söka andra kunder...

Ingen skall dock pga av dessa anekdoter tro att min mor var särskilt svår! Nej då, men hon var en bestämd kvinna som ville ha ordning och reda och detta då med ett visst - för att inte säga stort - mått av otekniskhet gjorde att det blev som det blev med dessa vagnar som bilverkstadsägaren visade upp...

4 kommentarer:

Farbror Sid sa...

:-) det är härliga anekdoter!

grandprix63 sa...

Då jag själv har haft en Kapitän från 1966 och även haft förmånen att åka i Admiraler, förstår jag till fullo din och din fars besvikelse över uteblivet Admiralköp. Det är bilar med både stil och komfort och måste ha varit fina att åka i som nya, åtminstone i jämförelse med "vanliga" bilar.

Perra sa...

En mycket trevlig serie med anektdoter! ☺

Larsson sa...

Tack Perra!