tisdag 5 januari 2016

Far, mor och imbakrutan

Repris från 2009

Som tidigare nämnts så fick fars kompis Herr GM-återförsäljaren sälja en bil då och då...

En gång på 1950-talet köpte far en Opel Kapitän av sin vän Herr GM-återförsäljaren. I köpet ingick det en så kallad imbakruta och för de som inte vet vad detta var så var det en plastruta som limmades fast på insidan av vagnens bakruta med hjälp av en självhäftande svart list som satt runt plastrutans ytterkant. Detta innebar då att det bildades ett luftskikt mellan plastrutan och bakrutan och därigenom slapp man imma på bakrutan. Detta tillbehör försvann i takt med att den elektriska bakrutan infördes.

Då fars nya Kapitän levererades var det tillfälligt slut i lager på dessa rutor och far och Herr GM-återförsäljaren kom i stället överens om att den skulle monteras så fort den kom hem. Några dagar ringde Herr GM-återförsäljaren och bad far komma ner med bilen då imbakrutan kommit hem... -"Detta med monteringen var inget problem, den monterar vi själva" lät han meddela...

Det var bara för far att åka ner och på grund av ärendets vikt behövdes heller inget tillstånd från mor, hon fick enbart besked om att ärendet kunde ta sin tid, troligen hela kvällen och natten... -"för det skulle ju torka med" sa far.

Omedelbart efter ankomsten så kom Herr GM-återförsäljaren ut på gården och mötte, allt medans han gastade om kaffe, mat och grogg - dock ej nödvändigtvis i den ordningen... vagnen skulle stå inne i rumstemperatur någon timme så det passade ju bra...

Jodå, det blev mat, sedan konjak och kaffe och sedan groggar... timmarna gick och till slut kom någon av dom på att det egentliga ärendet var tvunget att tas tag i...

Far berättade att en viss tveksamhet infann sig hos honom när han märkte Herr GM-återförsäljarens lätt vingliga steg när de gick ut i bilhallen men efter Herr GM-återförsäljarens garanti att -"Detta var inga problem" gick han med på det hela.

Monteringen av rutan skulle ske på så sätt att rutans placering mättes fram, markerades och sedan trycktes rutan fast på plats efter det att skyddspapperet tagits bort - jodå, det limmet "högg" nästan med det samma.

Grabbarna stod på knä i baksätet, mätte och mätte igen... mätte en gång till för att vara säker... klistrade tejpbitar där rutan skulle sitta... tog bort skyddspapperet från listen... tryckte med gemensamma krafter dit rutan där den skulle sitta... Hoppsan... lite snett! -"Inga problem" tyckte Herr GM-återförsäljaren -"Bara att vrida den lite" ansåg han, -"Eventuellt "klet" tas lätt bort med ett rakblad och bensin" fortsatte han.

Efter en liten justering var de nöjda och gick in för att fortsätta med kaffe, konjak och groggar. På morgonen vaknade far med en viss olustkänsla, väckte Herr GM-återförsäljaren och efter lite uppiggande kaffe gick de ut i bilhallen för att ta bort eventuellt klet på bakrutan.

-"Jag fick en chock", berättade far, när han fick se vagnen! Hela baksätet, ryggstödet, hatthyllan och inte minst bakrutan var full av svart torkad "gegga"! Dessutom satt imbakrutan snett! Vad gjorde de nu? Far vågade ju inte åka hem som bilen såg ut, att tvätta bort något gick ju inte... Imbakrutan togs i alla fall bort - bakrutan rengjordes med hjälp av rakblad och bensin... baksätet löstes på så sätt att en överdragsklädsel trollades fram och monterades raskt in i vagnen... Överdragsklädselns förpackning draperades sedan på hatthyllan!

Med en något skamsen min kom far hem... och muttrade något om -"ny överdragsklädsel"! Mor vädrade genast misstankar över att allt inte stod rätt till... far vädrade problem! Hans tafatta försök att tala om att en överdragsklädsel var bra för att skydda originalklädseln gick inte mor på... nästa försök att de tappat rutan i baksätet gick hon heller inte på! "Fyllehundar skall inte försöka sig på sådant som de inte begriper sig på" löd mors analys av det hela efter det att hon handgripligen besiktigat Kapitänen...

Herr GM-återförsäljaren fick sig genast ett kraftigt uttag per telefon. Mor talade om att nya säten och hatthylla genast skulle tas hem, en ny imbakruta likaså! Mor lät även Herr GM-återförsäljaren lova dyrt och heligt att vagnen skulle repareras på dagtid under veckan -"av en kompetent mekaniker"... Far och Herr GM-återförsäljaren ägde enligt mor ej tillträde till lokalen under tiden bilen reparerades!

Att Herr GM-återförsäljaren fick stå för hela kalaset var enligt mor helt naturligt och varken fars eller Herr GM-återförsäljaren - i och för sig - lama protester och ursäkter hade inte någon som helst verkan... far blev därefter förbjuden i ett helt år att åka ner på lördagar för att "titta på nya bilar" då hon allt för väl, enligt vad hon sa -"visste hur det skulle gå"...

8 kommentarer:

Raggmunk sa...

Ha Ha, en fantastisk berättelse.
Tur att mor satte ner foten och visade var "skåpet skulle stå".
Hennes analys var klockren.

Peter Larsson sa...

HAHAHAHAHAHA! Så himla roligt!

Far lär ju ha luktat en hel del sprit när han kom hem, och sett lätt skamsen ut. Så mors ananlys kom nog innan orden "överdragsklädsel" ens var uttalat... :-D

Min lösning på ovanstående dilemma bruka vara "Gör först, fråga sedan"... Hehe.

FLAK sa...

:) STORT smile HAHA vilken historia och som man säger kunden har alltid rätt.

Mårten sa...

fantastiska anekdoter som uppstått runtom den där GM -säljaren :)

finns det mer så skriv gärna.

Farbror Sid sa...

Sen som vanligt... man kan bara instämma med de andra bloggvännerna...
Helt fantastiska, underbara och enormt roliga berättelser...!!!
I vart fall så här i den rosaskimrande backspegeln ;-)

grandprix63 sa...

Tack Larsson. :-)

Karlsson sa...

Det är väl bara att instämma med föregående talare.

Anders Willgård sa...

Bara att hålla med föregående.