torsdagen den 30:e april 2009
Tillfälligt avbrott
onsdagen den 29:e april 2009
tisdagen den 28:e april 2009
Huvkråkor
Räddningskåren plockade bort sina kråkor i god tid i alla fall. Jag har pratat med mannen på bilden och han talade om att kråkorna kastades bort!
måndagen den 27:e april 2009
söndagen den 26:e april 2009
Snöskottaren - på sjön
Min svärfar som älskar sin dotter har gett oss pengar till en segelbåt - en helt ny fin sak - det är ut på havet jag behöver, långt från saker som kan irritera mig. Vi skall ta en tur långt ut på havet. Det skall bli skönt. Det är det jag behöver. Svärfar insisterade på att Harry skall följa med på första långturen. Det låter bra, Harry är en bra vän.
9:e december. Packade båten med mat för sex veckor. Jag bekantade mig med båten. Harry fick en egen hytt. Vi for ut under eftermiddagen, detta är livet. Hoppas att det börjar blåsa rejält nu!
10:e december. Vi vaknade upp till en underbar syn, ett stort härlig hav väntar på mig. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att skaffa båt var det bästa jag någonsin gjort. Började äntligen blåsa på eftermiddagen.
12:e december. Det slutade att blåsa under natten. Vilken besvikelse. Harry säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få mera vind. Ingen vind med en segelbåt skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på resan kommer vi att ha haft så mycket blåsväder att jag kanske aldrig vill se havet igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är med oss.
14:e december. Vind, underbara vind! Det blåste 20 sekundmeter i natt. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att hissa segel upp och ner. Detta är livet! Vinden mojnade inte på morgonsidan. Jag insåg inte att jag skulle behöva jobba så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.
15:e december. Blåste hårt hela dagen. Frugan vill att jag skall binda fast mig så jag inte ramlar i havet men jag tycker det verkar löjligt. Det blåser faktisk inte orkan.
16:de december. Full storm i morse. Föll omkull på däcket när jag tog ner segel. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme... Roligt.
17:e december. Fortfarande nästan orkan. Det går inte att laga mat eller koka kaffe, blött, kallt och jävligt. Ramlade i havet en gång - skulle nog ha bundit fast mig men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Kallt och jävligt är det. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl på min egen båt.
20:e december. Regnet slutade i dag men blåser fortfarande som fan. Mera jobb med segel och inget kaffe och ingen sömn, vill sova. Harry säger att man inte får slappna av i hårt väder, det kan vara farligt. Jag tror Harry ljuger!
22:e december. Harry hade rätt om att det skulle vara storm länge. Lugnade sig lite så jag fick sova att par timmar sedan kom den jävla stormen tillbaka. Ont i händerna efter allt slit med rep. Tampar heter det säger Harry. Han skall alltid vara så märkvärdig, jag tror att han ljuger!!
23:e december. Bara lite vind idag. Men kallt och regnigt. Frugan serverade kall mat igen! Hon säger att Harry sagt att det är farligt att sätta på gasolen när det blåser. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det innan vi for ut? Hon säger att hon gjorde det men jag tror henne inte. Harry och kärringjäveln har naturligtvis kommit överens om att plåga mig, Harry och kärringjäveln ljuger!
24:e december. 15 cm. Det blåste så ini helvet inatt, sedan kom det skyfall och sedan frös dom där jävla seglen. Det var omöjligt att få någon ordning på dom. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som sålde denna jävla segelbåt så skall jag ta tag i pungen på han och hissa upp han i masten. Får jag tag på svärfar så skall skall jag kasta honom i havet - med ankarhelvetet bundet i fötterna på gubbjäveln! Jag vet att det jävla psykot sitter hemma nu och myser när han ställt till ett helvete för mig. Tanten ville att vi skulle sjunga för att få upp humöret! Är hon helt tokig?
25:e december. God jul. Blåst hela natten. Tanken på att gå ur sovsäcken får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar båtar!! Svärfar ringde för att höra hur det var. Bad honom att dra åt helvete och kastade satelittelefonhelvetet i sjön. Harry sa att det var dumt ifall vi skulle råka ut för ett nödläge. Nödläge, vad i helvete kallar han detta då? Semester? Harry säger att det inte är någon värre storm inte, han hade varit med om mycket värre utan att det har varit någon fara. Harry ljuger.
26:de december. Fortfarande storm. Vad fan skulle jag ut på sjön för, jävla hav!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna... och Harry med!
28:e december. Fortfarande storm. Satmaran kom med varm kakao, är hon helt blåst, det är kaffe jag vill ha, med rom i. Harry säger att vi inte har någon sprit ombord! Satmaran och Harry gör mig galen.
29:e december. Fortfarande minusgrader. Harry säger att jag vi måste hacka is annars kan båten bli för tung. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??
30:e december. Hela båthelvetet har frusit ihop... Harry och kärringhelvetet knackar is och jag tuggade hela dagen på ett fruset rep för att försöka bli varm i detta ishelvete.
31:e december. Kastade Harry i sjön. Frugan satte i livbåten och hämtade upp honom. Sedan stack dom. Jävla idioter, varför sa dom inte att det var motor på livbåten så att jag hade kunnat komma från denna jävla båt? Idioter! Harry skulle ringa kustbevakningen skrek han. Jävla idiot, gör det du om du törs, skrek jag tillbaka. Pucko!!!
Kustbevakningen kom med helikopter och frågade i högtalaren om jag behövde hjälp. Jag sköt mot dom jävlarna med signalpistolen. Jävla pucko, klart jag vill ha hjälp. Dom skulle skicka en båt skrek dom i högtalaren.
1:e januari. Kustbevakningen kom med en båt. Jag sköt mot dom jävlarna med signalpistolen. Dom sköt tillbaka med kulspruta framför fören och ropade att jag skulle kasta pistolen och sträcka upp händerna. Jävla pucko, skjuta med luftvärnskanoner och hota mig på min egen båt. Jag skall anmäla dom jävlarna. Medans jag stod där med händerna uppe i luften som ett fån smög en upp bakom mig och kastade mig i däcket, sedan satte grabbhelvetet handfängel på mig, Jävla idiot, hade jag varit några år yngre hade han åkt i havet precis som den där idioten Harry!
8:e januari. Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?
Tema med variationer
lördagen den 25:e april 2009
"Gubbdag"
I dag var det även ett strålande väder... ett urval av alla hundratals fina bilar m m följer nedan:





Panorama 63

fredagen den 24:e april 2009
Lasse Liemola - Anna pois
torsdagen den 23:e april 2009
Torsdag den 23/4 -09
onsdagen den 22:e april 2009
VW -47
Tala om toppkonferens!
"När Porsche presenterade sportsedanen Panamera i Shanghai hölls visningen på 94:e (!) våningen, 425 meter över marken. Bilen fick ställas på högkant i varuhissen."
Larsson anser att detta var att ta i... bara fånigt och slöseri med pengar! Men porschepengar är väl inte som vanliga pengar!?Läs mer här:
tisdagen den 21:e april 2009
Skrivhjälp?
Hittar fyra fel i alla fall!
Från: www.bestofblocket.se
måndagen den 20:e april 2009
söndagen den 19:e april 2009
1000:de besökaren
Jayne Mansfield
Hittade först ingen info om denna Jayne Mansfielt.
Bara man stavar rätt så hittades info om Jayne Mansfield . Tack till "Libby" :-)

lördagen den 18:e april 2009
Los Angeles Airways
Förklaringen är att det har kommits över några små arkiv med div diabilder där dessa bilder ingick - och alltid kan det väl glädja någon?

Uppe före tuppen
För den som undrar hur det går med rökningen - eller rättare sagt "sluta rökaprojektet" - så kan det meddelas att det går bra... inne på fjärde dygnet nu... det som är "värst" är den konstiga känslan att inte ha "något att göra"... att röka när man hade druckit kaffe, ätit mat, pratade med grannen eller pratade i telefon var helt naturligt och nu känns det "konstigt" att inte göra det... sjäva röksuget hålls i schack med hjälp av nikotinplåster...
En annan biverkning som jag också fick verifierat någonstans, är att det är vanligt med "häftiga" drömmar och/eller mardrömmar! Jo då, drömmer gör jag - i Technicolor med 4-kanalsstereoljud! dock icke några värre mardrömmar...
torsdagen den 16:e april 2009
Nollresultat för Nokia
"Den före detta vinstmaskinen Nokia som radat upp den ena storvinsten efter den andra i flera år i rad har nu sett sin vinst försvinna. Under årets första kvartal rasade omsättningen medan vinsten kollapsade helt... Vinsten efter skatt blev ynka 4 miljoner euro..."
På radio idag sa dom att förlusten var 130 miljoner. Hör samtidigt på TV nu att "vinsten är raderad"! Låter i alla media som om Nokia i stort sett är konkursfärdig!? Har man gått med miljardvinst i år efter år är en förlust på 130 miljoner inte så mycket att bråka om - eller var det en vinst på 4 miljoner euro? I artikeln i Mobil framgår också att "Nokia står rustat inför årets andra kvartal med 8,1 miljarder euro, motsvarande 90 miljarder kronor, i likvida medel".
Vad skall man tro på?
Rökfritt!?
Vadan nu detta - sluta med något som i så många år ingått i Larssons image? Saken är den att jag upplevde rökningen som mest ett besvär på slutet; hålla reda på tobaken och cigarettpapper, dvs inte glömma hemma, komma ihåg att köpa, leta reda på ställen som man får röka på, det är inte hälsosamt, det är dyrt! 800 :- i månaden av beskattade surt förvärvade kronor och som någon skrev någonstans - "jag vill inte betala skatt två gånger", det har tidigare inte funnits någon större motivation samt sist men inte minst - det smakade i stort sett inte bra längre!
Har nu laddat upp med div "plåster" och tabletter med hjälp av apoteket och det går förvånansvärt bra... i skrivandets stund har jag varit rökfri i snart två dygn efter att ha rökt i nästan 45 år! - nåja höll uppe några år på 1980-talet när barnen var små...
I dagens pengar har jag rökt upp: 800:- x 12mån = 9600 x 45 år = 432 000:- !!! Blir en skaplig bil eller något liknande det!!!
tisdagen den 14:e april 2009
Tisdag den 14/4 -09
...å gärna ledig fredag me... Min kompis Knut säger att en gång i veckan eller så, räcker det att ha ett vanligt arbete! (skall han säga som håller på med en massa skrot hela tiden - dygnet runt är det något på gång)...
måndagen den 13:e april 2009
Den eviga frågan om bultmönster
Påskhelgen som gått 2009
söndagen den 12:e april 2009
Polishistorik - RPS och förstatligandet
Dessa provbilar anskaffades pga att RPS bla sökte en bra ordningspolisbil. Dessa prov resulterade i anskaffningen av den senare så populära polisbilen Plymouth Valiant.
Bo Norrgård skriver i sitt avsnitt i boken "Från larmklocka till blåljus". "I oktober ställde den nybildade Rikspolisstyrelsen en provbil av märket Opel Kapitän till förfogande, fullt polisutrustad samt hade automatväxel, - en nyhet som aldrig tidigare provats på radiobilavdelningen. (I Norrköping, vår anm.) I bagageutrymmet tittade man med häpnad. Här fanns allt som behövdes vid trafikolyckor och andra för tjänsten tidigare saknade attiraljer.
Varningsskyltar, brandyxa, blinkfyrar och bärgningsverktyg. Jämförde man denna utrustning med vad som tidigare funnits i bagaget på dom kommunala bilarna - en stoppspade med ordet "Polis" samt några verktyg - så förstår man skillnaden. Förutom den förnämliga utrustningen var bilarna polismålade i svart och vitt som statspolisens bilar".
Nedan: Opel Kapitän 62/63. Gick som provbil i Norrköping 1964-65. Obs det "tunna" typsnittet på texten "Polis".
Foto: Bo Norrgård.

Tidigare, på den kommunala tiden hade en polisbil kunnat vara av vilket märke som helst och utryckningsljus m m kunde se ut "hur som helst", så man kan förstå att bilen imponerade.
Bo Norrgård fortsätter: -"Den första månaden bilen var i tjänst, var det endast av bilchefen speciellt utsedd personal som fick köra bilen. Det påstods att automatlådan gjorde bilen krångligare att köra".
Förstatligandet
Vid polisens förstatligandet 1965 ställdes den under en gemensam ledning med Carl Persson som den förste rikspolischefen. I och med detta påbörjades en epok av uppbyggnad av polisen till ett modernt och effektivt polisväsende. Nu blev all polis statspolis och detta föranledde myndigheterna att döpa om ordningsstatspolisen till "Länstrafikpolisen" vilken på orterna benämndes "Länstrafikgrupper" (allmänt uttryck LTG).
Nedan: Opel Kapitän från 1965.
Foto: Ola Kronkvist.
Antalet polisdistrikt minskades till 118. När staten nu blev huvudman för hela polisen skapades större möjligheter att samordna fordonsinköp. Plymouth Valiant blev en vanlig polisbil men naturligtvis användes på 1960 och 1970-talet även dom svenska bilarna Volvo och Saab. Förutom dessa användes också tex Dodge Van, VW och Opel. Bilarna inköptes i stora partier på en och alla bilar fick nu i stort sett samma utrustning som tidigare statspolisen haft, samt den svartvita färgsättningen och likadana utryckningsljus på taket med undantag för polisens civila bilar för trafikövervakning etc.
Rikspolisstyrelsen övertog dom kommunala bilarna
I december 1964 övertog RPS alla kommunala fordon. Pga detta blev det av naturliga skäl inte så många nyinvesteringar i fordon och utrustning för den kommunala polisen den sista tiden. Bilarna var strax före förstatligandet i många fall i ett bedrövligt skick. Det berättas att i tex Stockholm övertog RPS ca 50 fordon varav ca 15 var i ett sådant skick att dom kunde säljas vidare. Ett krav var bla att bilarna var värda minst 1000:-, annars gick dom till skrot.
Den kommunala polisens fordon var många gånger i ett dåligt skick. Det inträffade att poliser vid den kommunala polisen åkte till statspolisen för att få körförbud - speciellt gällde det när däcken var utslitna och inte fick bytas - i Stockholm var det ganska vanligt. Detta berodde kanske inte i första hand på att man ville spara, utan mer på snålhet och oförstånd från de som höll i pengarna. I vissa fall var det också tekniska fel på fordonen.
Lars-E Freeman, tidigare fordonstekniker vid Statspolisen och nu som chef för tekniska byrån, fortsatte nu tillsammans med flera mycket duktiga polismän från gamla Statspolisen som kunde det praktiska polisarbetet arbetet med att vidareutveckla fordonsinnehavet och driva den tekniska utvecklingen framåt.
Freeman berättar: - "Utan denna erfarenhet hade det inte varit möjligt att genomföra den tekniska uppbyggnaden så snabbt inom organisationen, som nu skedde. Statspolisen var alltså den plattform som låg till grund för teknikutvecklingen vid förstatligandet. Det förekom naturligtvis anskaffning av fordon och annan utrustning inom vissa distrikt där det fanns kreativa polismän och förstående chefer, men ett samlat grepp började på statspolisen och sedan än mer genom RPS 1965."
lördagen den 11:e april 2009
Chevrolet 6400 -51
Med hjälp av internet och goda vänner kom vi till modellbeteckningen på bilen troligen var Chevrolet 6400 då bilen hade kardanbroms som handbroms. Även hjulbasen tydde på detta.
En 51:a var det också då 1950 års modell saknade ventilationsruta och 1952 års modell hade dörrhandtag av typ "tryck på knappen med tummen" eller "push button type" till skillnad mot 1951 års modell som har handtag som manövreras genom att trycka detsamma nedåt. Maxlasten var enligt skylt på bilen hela 4315 kg.
Som vanligt när det gäller gamla bilar "pratas" det mycket om dess historik. Först påstods det att bilen hade ägts av en fiskhandlare i västra Värmland men vid kontakt med den föregående ägaren - som tydligen hade köpt bilen av sonen till den ursprungliga ägaren - var han bärhandlade och hade enbart haft bilen inregistrerad "några veckor" varje år i samband med bärsäsongen. Dessförinnan hade den varit en kronbil.
Det påstods vidare att bilen har en utbytesmotor som inte skall ha gått mer än 2000 mil men detta påstående tillbakavisades av den tidigare ägaren. Däremot kunde bilen vara en lågmilare pga dess användningssätt och därav har ryktet uppstått om utbytesmotor. Att bilen kunde vara en lågmilare tydde dess goda! skick, dvs den verkade inte vara sliten i tex bustningar, fina pedalgummin m m.
Den föregående ägaren kunde också medela att dom saknade bakhjulen satt på en traktorvagn och den saknade bensintanken hade demonterats för att tjänstgöra i en båt!
Nå, för att göra en lång historia kort så valde jag att sälja vagnen - fick ett bra bud och den såldes. Köparen såg inga som helst problem med att ställa i ordning detta objekt... i all den stund som han hade en GMC stående som han tänkte ta drivlinan ifrån... hytten skulle behållas som den var ett lite lagning och montering av rutor... än har jag tyvärr inte sett vagnen i trafik men hoppas fortfarande...
Dansbandsgala
Larsson vill inte vara sämre utan anordnar en "minigala" med denna musikform som vi älskar att hata... Som ett litet påskpyssel har det smugit sig in en joker i form av en dansbandsparodi... eller var det fler än en? Larsson virrade till det lite bland htmlkoden... avgör själv... Personligen anser Larsson att gränsen mellan parodi och seriositet är hårfin när det gäller dansband...
Dansbandsfabriken
Lasse Stefanz/Christina Lindberg - Hela livet med dej
Streaplers - Bara femton år
Antons Orkester - Dansa dansa (Ingmar Nordströms cover)
fredagen den 10:e april 2009
GM:s nya satsning - framtidens citybil?
Polishistorik - Statspolisen
Andra bidragande orsaker var den allmänna samhällsutvecklingen: Folk hade fått möjlighet att resa och förflytta sig på ett annat sätt än tidigare. Flera incidenter hade inträffat då folkmassor hade ställt till bekymmer för den lokala, och mestadels underdimensionerade, poliskåren.
Den första statspolisen
Inrättandet av statspolisen uppstod som en följd av den kommission som den dåvarande socialministern, Gustav Möller ledde tillsammans med hovrättspresidenten Joel Laurin som sekreterare med anledning av Ådalskravallerna. Utredningen utmynnade i att polismakten skulle förstärkas - miltär var inte lämpligt att insättas vid strejker och andra sociala konflikter.
En proposition lades fram den 11 mars 1932 och riksdagens båda kamrar behandlade propositionen den 18 maj samma år. Efter en lång debatt beslöts att en statspolis skulle inrättas och dess första tjänstgöringsdag skulle bli den 1 januari 1933.
Som den förste chefen för statspolisen utsågs landsfogde Erik Ros från Karlstad. Överkonstapel - från Klara polisdistrikt - Sigfrid Stigwall utsågs till sekreterare och medhjälpare. De två placerade i riksdagshuset och riktlinjerna för den nya poliskåren som skulle omfatta hela landet drogs upp. I slutet av oktober 1932 satte man i gång detta stora arbete. Allt från pennor, vapen och fordon skulle inköpas och statspolisorganisationen skulle vara klart till årsskiftet 1932- 33. Kostnaden för den nya organisationen beräknades för dess första verksamhetsår till 1.320.000 kronor. Denna summa kan jämföras med kostnaden för polisväsendet i Stockholms stad som vid denna tid uppgick till 7-8 miljoner/år.
Den nya statspolisen skulle omfatta 200 man (källa: "I statspolisens nät" av kriminalreporter Walle Badh, andra källor, tex artikel i tidningen Motor 1955 anger 237). Kommissarier skulle tillsättas - Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Gävle, Sundsvall samt Luleå fick kommissarier. Övriga statspolisavdelningar - Kalmar, Visby, Skövde, Karlskrona, Karlstad, Falun, Östersund och Umeå fick nöja sig med överkonstaplar som chefer. Avdelningar stationerades alltså på varje större ort och var ofta förlagd till den kommunala polisstationen.
Endast dom bästa cheferna kom i fråga. Konstaplarna kommenderades till statspolisen från respektive kommunala distrikt. Senare fick man fick söka tjänster där och det ställdes höga krav för att bli antagen. Det blev snabbt hög status i att få tjänstgöra vid statspolisen.
50 man skulle vara beridna och 60 ridhästar införskaffades som förlades i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Jönköping, Örebro, Sundsvall samt Luleå (Den 1 juli 1955omorganiserades rytteriet och koncentrerades till de större städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall). Statspolisen skulle dessutom utrustas med 40 bilar samt 16 mc - en motorisering som var revolutionerande på sin tid. Detta innebar att man på kort tid kunde dra samman stora polisstyrkor. 142 man enbart från våra tre storstäder!
Nedan: "Bevis om flygande besiktning". Utfärdat av statspolisen Göteborg 1938.
Foto: Volvo.

Ordningspolis
Den första statspolisen var alltså en sk ordningspolis vilken skulle kunna sättas in var som helst i landet vid oroligheter. Statspolisen var främst avsedd som förstärkning av distrikten på landsbygden vid större sammankomster, större marknader och stora idrottshändelser m m då resurserna för övervakning av ordningen inte räckte till. Fylleri och slagsmål hade vid denna tid urartat till den grad att "vanligt folk" nätt och jämt vågade sig ut på dans- och nöjesplatser.
Under övrig tid ägnade sig statspolisen åt "vanligt" polisarbete - dvs man gick inte och väntade på orostillfällen utan skulle - i och utanför dom städer där statspolisen var förlagd, jaga bovar och banditer av allehanda slag. Dessutom övervakade man den allt växande bilismen. 1936 eller -37 övertog statspolisen den flygande besiktningen av motorfordonen på våra vägar och personalen utökades till 297 man (enl. tidningen Motor 1955) och antalet fordon utökades kraftigt. Den mer organiserade trafikövervakningen startades dock först 1954.
Senare under 1930- talet när det började att dra i hop sig till krig, bildades en statspoliskriminalavdelning vars huvudsakliga uppgift var att biträda ordinarie polisen vid svåra brottsutredningar.
Strax före och under andra världskriget blev kriminalstatspolisen mest engagerad i säkerhetsärenden såsom spioneri och sabotage m m och det var den egentliga början till säkerhetspolisen. 1 juli 1939 tillsattes en kriminalöverkonstapel och en kriminalkonstapel vilkas huvuduppgift var säkerhetstjänst. Under andra världskriget utökades säkerhetspolisen (3:e roteln) och den del av den ursprungliga kriminalstatspolisen (1:e roteln) , som blev kvar bildade rikskriminalpolisen vilken var satt att verka vid grövre brottslighet över hela riket (2:e roteln var den sk spritpolisen).
Olika specialavdelningar bildades under åren: Spritpolisen (1938), vilken till allmänhetens stora förtret jagade spritsmugglare. Järnvägsavdelningen eller Järnvägspolisen (1948), vars uppgift var att biträda Kungliga Järnvägsstyrelsens reklamationskontor med att återskaffa stulet och försvunnet gods samt att helst spåra upp dom skyldiga. Valutasektionen (1951), vilken sysslade med brott mot valutaförordningen. Postpolisen (1951), vars postdetektiver jagade försvunna värdebrev och förfalskare m m.
A och B-lag
Det berättas att statspolisen och den kommunala polisen sågs som ett A och B-lag trots att statspolisen inte var någon ”överpolis”, dvs det existerade inte två poliskårer vars arbetsuppgifter var strikt åtskilda. Båda var ju offentligt anställda, kommunalt eller statligt. Det var inte alls samma förhållanden som i tex USA med olika poliskårer och en överstatlig typ FBI. Statspolisen hade dock något bättre betalt, bättre utbildning, utrustning och mer erfarenhet av "tyngre" brottlighet. Claes Johansson skriver i en artikel i Classic Motor Magasin 4, 1998 - "Vad det innebar för kårandan är inte svårt att räkna ut. Statspolisen tog hand om de tunga prylarna, med vagnar och manér som hörde hemma i den stora världen. Allt medan lokalpolisen lommade iväg till sin cykel eller väntande droska."
Nedan: "Omålad", svart? polisutrustad Amazon från statspolisen. Obs blinkers på bakre delen av framskärmen och taksökare.
Foto: Ola Kronkvist.

Ett annat exempel som berättats är när ett mord hade begåtts i en liten stad i Sverige någon gång på 1950- talet: Den lokala polisen hade begärt hjälp av statspolisen (rikskriminalpolisen). Lokalpolisen fick order om att spärra av området och invänta hjälp. Rikskriminalpolisen anlände i en flott bil och påbörjade arbetet och den lokala poliskonstapeln fick vänta utanför avspärrningarna. Vid dagens slut beordrades den lokala polisen att bevaka platsen och rikskriminalpolisen avslutade arbetet och inkvarterades på statshotellet. Dagen därpå när arbetet skulle återupptas reste rikskriminalpolisen till platsen med sin flotta amerikanare och den lokala kommunalpolisen fick komma efter på cykel! Den lokala polis som på brottsplatsen under natten skött bevakningen fick ta sin cykel och trampa hemåt efter att ha avlagt rapport till rikskriminalpolisen.
Trafikövervakning
Den första organiserade trafikövervakningen startades 1954 och utfördes bla med hjälp av mcpoliser. I början av 50- talet hade trafiken i landet ökat kraftigt, trafiksäkerheten började bli ett problem och det tillsattes därför en utredning som skulle se över trafiksäkerheten.
Nedan: Mc-polis från statspolisen vid övning 1958 på arméns motorskola, Strängnäs. Mc BMW? utrustad med rödljus, sirén, sökarljus och komradio.
Foto: Urklipp från okänd tidning.

Uppgiften gick till den på den tiden mycket kände landshövdingen, stadsrådet och sedermera chefen för SCA, Eje Mossberg som ansågs som en mycket framsynt man. Sekreterare var den man som blev överdirektör vid RPS 1994 och senare polismästare i Stockholm, Kurt Lindrot. Bland alla förslag som då fördes fram var att trafikövervakningen skulle läggas på statspolisen och att statspolisen därför skulle tillföras personal och teknisk utrustning för detta.
Den 1 juli 1954 startade "Operation vägvett" på order av inrikesminister Hedlund, en operation som enl dåtida press "ökade trafikkulturen påtagligt".
Ordningsstatspolisens uppgift blev hädanefter alltså i huvudsak trafikövervakning och hade som huvudsysselsättning denna gren att bevaka. Fortfarande fanns dock föreskrifter om att statspolisen skulle vara tillgänglig i att sättas in som hjälp till den vanliga polisen vid oroligheter o dyl. Parallellt med statspolisens verksamhet hade de större kommunala polisdistrikten en trafiksektion som sysslade med trafikövervakning inom det egna distriktet.
På 1950 och 60- talet fanns således 3 olika statspoliser: Nämligen den vanliga statspolisen (trafikövervakning), säkerhetspolisen (kallad säk inom polisleden) samt rikskriminalpolisen (kallad rikskrim).
Bilantalet ökade kraftigt
När besluts togs att trafikövervakningen skulle läggas på ordningsstatspolisen ökades statspolisens bilantal kraftigt (från 90 till 135) liksom antalet mc (101). Tidigare hade man inte haft många mc överhuvudtaget vid statspolisen. I juli 1954 uppgick personalen till 371 man + 55 kommissarier och 57 1:e polisassistenter (enl. tidningen Motor 1955). Bilarna var till allra största delen svarta amerikanare som tex Ford Customline V8 och Plymouth Savoy - alla med förstklassig polisutrustning.
För att vara anonyma, som man trodde, hade de inga fasta utryckningsljus som många andra polisbilar, utan en rörlig strålkastare på taket. I denna strålkastare fanns en röd hylsa som med ett reglage kunde dras fram över glödlampan. Det blev inget bra utryckningsljus därför att det var så koncentrerat. Det var heller ingen bra strålkastare, eftersom glödlampan inte kom i centrum. Så speciellt anonym var ju bilen inte heller, såg man en svart amerikanare med strålkastare i taket och två kraftiga killar i så luktade det polis lång väg.
Vid vissa tillfällen ville man inte vara anonym och därför tillverkades en skylt med texten "Stats Polis", vilken sattes på taket med en anordning som motsvarade de skidställ som var vanliga på denna tid. Skylten var delad så att taksökaren inte skulle vara i vägen. Att markera just statspolis var mycket känsligt och som statspolisens ledning tog mycket allvarligt. Skylten förvarades i ett fodral i bagageutrymmet och enligt uppgift kom den inte till användning så många gånger.
1957 anställdes Lars-E Freeman vid statspolisen som den förste fordonsteknikern. Lars-E Freeman bar ansvaret för att statspolisen fick Amazon och att dessa utrustades för polisbruk både tekniskt och med lös utrustning.
1958 skaffade statspolisen dom första sk "målade" polisbilar av märket Volvo Amazon och usabilarna byttes ut och det var naturligtvis ett stort steg - en mindre bil och en bil som syntes och med bättre väghållning på små vägar.
I slutet av 1950- talet bestod styrkan av en polisintendent, 22 kommisarier, 71 1:e polisassistenter och polisassistenter samt 586 1:e poliskonstaplar och konstaplar. Dessa förfogade över 259 bilar varav en del disponerades av krim. avdelningarna, samt 134 motorcyklar (källa: "I statspolisens nät" av kriminalreporter Walle Badh).
En kraftsamling
Att lägga trafikövervakningen på statspolisavdelningarna (en i varje län) var en kraftsamling och gav en enhetlig övervakning inom länet. När sedan statspolisintendenten centralt höll i samordning för hela landet blev det ytterligare likriktning.
Av dom ca 15 000 poliser som är i tjänst idag är det endast något hundratal, många gånger grånande farbröder som längtar till pensionen, som sysslar med trafikövervakning. Detta till glädje för en del men mest innebär det att anarkismen breder ut sig allt mer på våra vägar. Enligt till oss närstående källor är inom polisen all status med trafikövervakning borta. På 50- och 60- talet ansågs det inom polisen vara "fint" att tillhöra ordningsstatspolisen - med dom stora resurser som hade ställts till förfogande - och köra omkring på våra vägar.
Alla vi som har minnen av 60- talets biltrafik minns den auktoritet och kraft som en statspolispatrull bestående av en Amazon Sport och besättning utgjorde. Men som sagt, av detta finns inget kvar. När såg man senast närpolisen ha en trafikkontroll? Neddragningar och besparingar gör att polisen oftast är tvingad att hårt prioritera och enbart ägna sig åt våldsbrott m m.
"Flygande"
Alla bilförare på 1950- och 1960- talet förfasade sig över möjligheten att åka fast i en av statspolisens "flygande" bilbesiktning. Att råka ut för statspolisens kontroller var inget en bilförare längtade efter. Dels uppträdde statspolisen på ett mycket korrekt sätt och med myndighet, dels var de inte heller precis småväxta och dels visste man att de kunde sin sak och att de var välutrustade. Den egna bilen var kanske heller inte i bästa kondition, det fanns ju ingen årlig kontroll på den tiden, så det var mycket skrot som statspolisen hittade på våra vägar.
All personal som tjänstgjorde vid ordningsstatspolisen, dvs den avdelning inom statspolisen som svarade för bland annat trafikövervakning, skulle genomgå bilbesiktningsutbildning och som genomfördes under ca 4 veckor på en 4 -5 olika platser i landet och leddes av bilinspektörer från bilinspektionen. Godkänd utbildning gav förordnande som bilbesiktningsman, vilket innebar att polismannen hade rätt att utföra så kallade flygande inspektion, i motsats till de inspektioner som genomfördes av besiktningsmän vid bilinspektionens fasta stationer. Den polisman som hade förordnande kunde alltså sätta körförbud på ett fordon. Inom den kommunala polisen fanns det bara ett fåtal som hade förordnande och ofta var det då poliser som av olika anledningar sökt sig tillbaka till den kommunala polisen.
När polisen förstatligades 1965 samlades all trafikutbildning till en enhet som RPS startade vid motorskolan i Strängnäs, främst för att göra utbildningen effektivare, likformig och få bättre tillgång till utbildningsmateriel främst då tunga fordon.
Besiktningsmannautbildningen ingick då i trafikövervaknings utbildningen på c:a 7 veckor. Allt detta är nu borta och om det över huvud taget finns någon utbildning, så genomförs den på det regionala planet så man är tillbaka till ruta ett. Det finns ju nästan ingen trafikövervakning så då behövs det ju heller ingen utbildning! Men man har ju 0-visionen och det kanske räcker?
Körutbildning
Under 1950- talet och flera årtionden framåt fick polisen en omfattande körutbildning, vilken ofta var förlagd till arméns motorskola i Stängnäs eller Revinge pansarövningsfält söder om Lund.
Nedan: En "klass" i avancerad körning nyutbildade poliser med fordonen i perfekt formation på Revinge söder om Lund.
Foto: Urklipp ur okänd tidning.

Där fick polisen utbildning i avancerad körning med mc och personbilar. Vintertid anordnades kursen i halkkörning. Körutbildningen hade tagits fram av den i alla polisbilsammanhang alltid närvarande Lars-E Freeman.
Den av Freeman framtagna körutbildningen resulterade senare i
boken "Bli toppbilist" som skrevs tillsammans med en av dåtidens skickligaste motorjournalister: Jan Ullén. I boken fick man handfasta och konkreta råd i "Bilkörningens grundelement", "Start och växling", "Kurvtagning", "Bromsning" och mycket mer.
Alkoholkontroll
Då det gäller alkoholkontroll var den inte så omfattande. Det fanns ju inga tekniska hjälpmedel på den tiden, utan polismannen fick avgöra alkoholpåverkan genom lukt och förarens beteende i övrigt, detta gjorde all polis även den kommunala. Ett problem var att ta blodprov, speciellt i glesbygd då man måste åka långt, kanske flera timmar, och föraren hann att nyktra till.
LTG och TS
Vid förstatligandet 1965 blev statspolisavdelningarna omdöpta till länstrafikgrupper (LTG) under länspolischefen med likriktning från RPS. De större polisdistrikten hade kvar sin trafiksektion (TS). I dom mindre pd fanns det sk trafikgrupper (TG) som bestod av ordningspoliser - ofta utan bilbesiktningsmannautbildning. LTG arbetade ute efter våra landsvägar och TS och TG arbetade i och strax utanför tätorterna. LTG samarbetade ofta med TS och TG vid tex hastighetskontroller. LTG var en stöttepelare för länens polisdisrikt inklusive dom som hade trafiksektioner.
Personalen inom LTG och TS hade bilbesiktningsmannautbildning och hade i princip samma resurser förutom att TS efter förstatligandet ej hade några mc med några undantag som tex Solna pd - förutom storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I ovan nämnda storstäder fanns en trafikavdelning där den övervakande enheten trafiksektionen sorterade. Inom trafikavdelningen avhandlades även tex trafikjuridiska frågor via trafiknämnden som lokala hastighetsbestämmelser m m.
LTG och TS slogs omkring 1990 ihop till dagens nuvarande trafikpolis.
Den forna statspolisen benämns således numera för "Trafikpolisen" och beroende på pd kan trafikpolisen i dag sortera under trafikgrupp, trafikavdelningar, trafiksektionen eller trafikenheten. En del pd har - för att röra till det ytterligare - lagt ut trafikpolisverksamheten på närpolisområden.
Foton: Denna artikeln skrevs av Larsson 1998 (och uppdaterades senast 2002) - därav stämmer inte uttryck som; "i dag" mfl riktigt.
Pin Up - 1962
Inget av "vikt" visades, man fick bara ana... långt fjärran från dagens hemska, och i många fall kvinnoförnedrande porrindustri som fjärnar sig långt från "verkligheten".
Värre än så var det inte på den tiden - inte ens värre än dagens postorderkataloger..! eller ungdomstidningar..!
torsdagen den 9:e april 2009
Polishistorik - Kommunala polisens fordon
En kommunal polisbil var oftast svart och kunde vara nästan av vilket fabrikat som helst. Det stod varje kommunal polisförvaltning fritt att införskaffa de bilmärken man ville ha. Vad som fanns av lokala bilföretag på orten spelade naturligtvis också stor roll.
Nedan: Opel Kapitän 1958 med diskreta rödljus som tillhörde polisen i Helsingborg.
Foto: GM

Att skaffa kommunala polisbilar ansågs länge inte som självklart även om den första polisbilen, en Scania Vabis, levererades till Stockholm 1913. -Det gick lika bra att cykla - eller vid brådskande ärenden - åka taxi. Så sent som 1961! fanns i Åmåls polisdistrikt inga polisbilar utan polisen fick nöja sig med två cyklar. I slutet på 1930-talet blev det dock allt vanligare med regelrätta polisbilar.
Nedan: MB 220 S eller möjligen SE kanske av 1960 års modell? Svart till färgen och med polisskylt på taket. Sirén och stor högtalare bakom "grillen".
Foto: Ola Kronkvist.

De kommunala polisbilarna var som sagt ofta svarta för att vara så anonyma för att inte upptäckas ute i trafiken. Någon standardisering fanns inte. Det röda utryckningsljuset fick diskreta placeringar på bilarna. Vissa bilar hade endast en taksökare med en skjutbar röd "strumpa" som gjorde att färgen kunde ändras från vitt till rött. Men trots denna diskretion finns det skäl att anta att dom som hade anledning till det - från storbusar och ner till entusiastiska mopedtrimmare - redan på den tiden hade god koll på diskreta fordon med små röda lampor och taksökare!
Nedan: Eskortkörning. Är det kungen som är på besök? BMW-Mc i förgrunden och en helsvart Ford Taunus bakom. Ingen "TS" men utrustad med rejäla extraljus. Bilden skall vara tagen -64 och kan visa gamle kungens sista Eriksgata. Platsen är i alla fall Kristianstad.
Foto: Ola Kronkvist.

Polisbilar hade inte alltid någon form av rödljus utan ibland endast en innanför vindrutan nedfällbar, ibland lysande, skylt med texten "Polis". En del polisbilar hade diskreta rödljus monterade + en demonterbar skylt med texten "Polis" i fronten på bilen. Men det förekom att vissa kreativa polisdistrikt ute i landet sneglade på vad Statspolisen gjorde och hur deras fordon var utrustade och följde deras exempel så att det i vissa fall kunde vara svårt att se skillnad på en stats- eller kommunalpolisbil.
Nedanr: "Rekonstruktion med polisbilar i ärende rörande allmänfarlig vårdslöshet." Chevrolet Biscayne 1958 och Opel Kapitän 1962.
Foto: Bo Norrgård.
Deklaration
Ford Mustang - fyradörrars
Vi börjar med "svammelsurium" som tex har många bilder på bla prototyper som det aldrig blev något av, som tex en 4-dorr Mustang.

Snyggt och osnyggt
Snyggt...

Inte snyggt...
Torsdag den 9/4 -09 - Skärtorsdag
I Norge är skärtorsdagen helgdag så norrmännen passar på att ta en tur till Sverige och handla billigt... det är bra för Arvika och andra gränsorter - alltid lika roligt att "gå på stan" och titta (på behörigt avstånd då iofs, då Larsson inte gillar folksamlingar). Att köra bil runt i Arvika som Larsson normalt gör är däremot inte så kul denna dag - kilometerlånga köer kan det vara ibland.. men i dag gör det inget då Larsson är ledig....
Får passa på att önska alla bloggvänner och besökare en riktigt:
onsdagen den 8:e april 2009
Polishistorik - Polisens första Valianter
![]() |
| Plymouth Valiant 1961. Provbil från Saab-ANA. Bilen blev mycket väl emottagen ute i distrikten. Obs den snygga vita fronten. Foto: ANA |
Valiant var en bil som användes från 1965 och fram till i slutet på 1970- talet.
"Denna bil som utstrålade makt och auktoritet har i dag ersatts av könslösa och anonyma fordon av fabrikat Volvo eller Saab."
En av de första Valiant vid polisen var från 1961 och hade ställts till polisens förfogande som provbil av Saab-ANA. Bilen gick runt i distrikten och det berättas att bilen togs mycket väl emot.
Om denna Valiant var den första eller inte vid polisen är inte riktigt klarlagt då Valiant fanns ytterligare i åtminstone ett par tidiga ex - och troligtvis - då som kommunal polisbil. I vilket fall som helst så var denna den bil den första svartvita Valianten.
![]() |
| Den andra Valianten som RPS köpte. Den ende Valianten av 1965 års modell. Gick som polisbil i Ludvika. Foto: PTM. |
![]() |
| En helt ny och nytvättad Plymouth Valiant av 1966 års modell som gick i Kristianstads län. 1 av 152 bilar. Obs skillnaden i typsnittet på texten "Polis" på provbilen ovan och denna bil. Foto: Ola Kronkvist. |
![]() |
| Leveransbild av de första 20 Valiant av 1966 års modell den 25 nov. 1965. De civila bilarna längst bak användes av polisledningen i Stockholm och Göteborg. Den första stora leveransen av Valiant. Fordonen längst fram har reg. nr: (från vänster till höger) P4117, AB156, B1104 och U3732. Foto: PTM |
Ytterligare en provbil beställdes av RPS från ANA - en Valiant av 1964 års modell som senare placerades i Ludvika.
Proven med dessa två Valianter plus dom goda erfarenheter polisen i Nyköping med flera distrikt haft av den första bilen från 1961 och dom omfattande tester som hade gjorts av andra fabrikat gjorde att RPS beslöt att inköpa ett större parti Valiant. Bla hade Opel Kapitän och Ford Zephyr testats och det visade sig att dessa fordon ej motsvarade polisens krav på samma sätt som Valiant. Det berättas att tex växellådorna på Opel inte höll måttet. Ford Zephyr "gick av på mitten" som en polis uttryckte sig vid på vår förfrågan om fordonet. Mot bakgrund av ovan nämnda fakta beslöt RPS att köpa in en första omgång bestående av 68 st Valiant V100 av 1966 års modell. 58 st med 100 hk motor och 10 st med den starkare 145 hk motorn.
De första 20 fordonen levererades den 25 november 1965 i Nyköping och de övriga 48 levererades under december månad samma år. Fordonen stationerades på 40 olika platser i landet. Ytterligare 84 fordon levererades under första delen av 1966 - totalt levererades det 152 st av 1966 års modell. Omkring 1200 st Valiant blev det därefter under årens lopp.
ebay
Gör ett svep på ebay då o då för att kolla... dyrt kan man väl säga... hittade bla plåten som sitter på bakluckan på min Ford... blir nog dyr... även bakljusglas fanns (fast de var billigare i Sverige). För några veckor sedan såg jag även nya grillhalvor (dyra)... fyra stycken hjulhuslister fanns för en tid sedan... 500$ har jag för mig att de slutade på... undrar om inte ebay och tex svenska tradera har trissat upp priserna? men å andra sidan får ju folk tag i nya fina saker till sina vagnar... men dyrt blir det... grejer som nytillverkas - och det är mycket - blir ofta inte alls lika dyra som NOS....
tisdagen den 7:e april 2009
Målning av kylarmaskering
Noggrannheten vid tillverkningen hade heller inte varit den bästa, den svarta färgen var pålagd på en "höft"...
Sagt och gjort, åtta skruv att lossa, därefter två timmars maskerande. Efter rengöring och två minuters målning var det klart...
Skillnaden blev inte så stor men nu är det i alla fall gjort...
Före:
Ett fasligt maskerande blev det:
Oj, vad fult det blev utan grillhalvorna! Här har vi ett annat "problem" - all plåt bakom grillen och i motorutrymmet är målad med sämsta tänkbara billigaste svart färg som genom åren har ersatts av ren metall med lätt ytrost på sina ställen. Måste nog plocka isär och måla om delar av fronten så småningom... En konstig konstruktion är allt amerikanska bilar - plåtar, grova vinkeljärn och profiler "huller och buller", allt sammanfogad med grova bult igenom avlånga hål och långa plåtskruv som man river sig på...
Efter - skillnaden blev som sagt inte såå stor men nu är i alla fall stenskotten borta!
måndagen den 6:e april 2009
Lampglas
Leverantör var Skevab i Sundsvall som var en ny erfarenhet för Larsson, men en positiv sådan då innehavaren var både trevlig och kunnig... nu skall det även beställas nya packningar för säkerhets skull... skall höra med Skevab om han vill ta hem, annars blir det troligen AB Sven Ullman som får leverera detta.
söndagen den 5:e april 2009
Varuhus - 1960
Soppatorsk
Bilden bör vara tagen en vårdag under 1960-talets första år... "Hundkojan" har fö reg.nummer A98952...
Bagageluckeplåt
På bagageluckan sitter det på min Ford en aluminiumplåt med mattsvarta fält. Aluminium rör sig pga temperaturväxlingar! Färg hänger inte riktigt med och spricker - och så kan man ju inte ha det...
Försökte få min färghandlare att tala om hur jag skulle ta bort den gamla färgen men det vågade han sig inte på... Tänkte först ta bromssolja eller något men fann på att jag inte skulle röra något alls... bara måla... hellre det än att fördärva aluminiumplåten...
Demonterade plåten, maskerade och slängde på en sprayflaska mattsvart av god kvalité... plåten fastsatt fö med tio muttar som satt på de mest krångligaste ställen som möjligt gick - de flesta satt ej i ett naturligt förhållande till öppningarna i bakluckans undersida...
Nåja, det blev inte "hundra" men betydligt bättre än tidigare...
Före:

Efter maskering och före lackering:

Efter:












