torsdag 7 maj 2009

Polishistorik - Rödljus och sökarljus

Dom första utryckningsljusen på polisfordon bestod av - ofta med diskreta placeringar - en eller två relativt små lampor som visade fast rött ljus. Bilder på äldre polisfordon visar att rött utryckningsljus i någon form användes tidigt.

Det röda fasta utryckningsljuset fick diskreta placeringar på bilarna - endera på takets framkant eller nedanför vindrutan. Vissa bilar hade inte fasta röda ljus utan endast ett sökarljus med en skjutbar röd "strumpa" som gjorde att färgen kunde ändras från vitt till rött. Detta sökarljus var monterad på taket eller vänster A-stolpe. Trots denna diskretion finns det skäl att anta att dom som hade anledning till det - från storbusar och ner till entusiastiska mopedtrimmare - hade god koll på diskreta fordon med små röda lampor och/eller taksökare!


Sökarljus

Tidigt - redan på 1930- talet och kanske ännu tidigare - utrustades våra polisbilar med sökarljus, ofta monterad på taket men lika ofta monterad i vänster A-stolpe (en anledning till att sökarljuset placerades i A-stolpen var att bilen blev diskretare, dvs det syntes inte SÅ väl på håll att det var en polisbil). Det finns också några få exempel på montering i HÖGER A-stolpe, som tex den Volkswagen Cabriolet som AB Scania-Vabis ställde till stadspolisens förfogande att användas vid trafikdirigering (vilket egentligen är smartare då föraren skall köra och passageraren skall "lysa"). Är föraren ensam i bilen uppstår det dock problem med högermonterad taksökare).

Nedan: Ford Customline -54 från Stockholm, utrustad med taksökare med skjutbar strumpa.

Foto: PTM.


Montering av sökarljus i A-stolpen verkar ha försvunnit i hög grad under 1950- talet. Sökarljuset var i princip av två typer - endera en "vanlig" sökare som gav vitt ljus - eller utrustad med en skjutbar sk röd "strumpa" som gav rött ljus vid behov. Var sökarljuset försedd med röd "strumpa" fanns vanligen inga andra röda ljus monterade. Dom första svart/vita Volvo Amazon tex, som statspolisen köpte 1958 var utrustad med takmonterad sökare med röd "strumpa" och inga andra röda ljus.

Nedan: Opel Kapitän 1958 med diskreta rödljus samt vit taksökare. Tillhörde polisen i Helsingborg.

Foto: GM

Sökarljuset kunde under 1930-, 40-, samt 50- talet vara av vilket fabrikat och utförande som helst. Senare - efter förstatligandet 1965 - monterades sökarljuset endast på taket och av modell Marchal Fantastic. Enl en uppgift var taksökaren efter 1965 av modell Marchal Fantastic art.nr 63402002 andra källor tex Saab ANA anger artikelnumret till 207-20200, själva hållaren var Marchal art.nr 140038 och glödlampan Marchal art.nr 1292 (möjligen fanns det sökarljus i något olika utförande. Hållaren påstås också ha varit påmålad med vit färg i bakkant för att visa hur strålkastaren var riktad.

Nedan: Taksökare från Volvo 245 hundbil från ca 1980. Provbil med vitt tak.

Foto: Volvo.



Taksökaren försvann i samband med införandet av den sk takbågen ca 1982. Detta med taksökare var också en säkerhetsfråga, det var mycket diskussion om den inre och yttre säkerheten på den tiden så därför ansågs det nödvändigt att ta bort den. En del poliser saknade taksökaren och en del ansåg att det gick lika bra med kraftiga ficklampor eller det skyddsljus som finns på en del fordon.


Rödljus

Polisbilar fick som tidigare nämnts tidigt röda fasta ljus. Ingen standardisering fanns - rödljusen kunde vara av vilket fabrikat, storlek och utförande som helst - vanliga bakljus var inte ovanligt åtminstone på dom kommunala bilarna. Rödljusen kunde vara snyggt inbyggda i taket (som tex på äldre ambulanser) eller vara fristående som var det vanligaste. Efter förstatligande 1965 blev det mer ordning och reda och alla polisbilar fick likadana fristående röda ljus - troligen alltid av fabrikat Hella.


Endast rött fast ljus

Anledningen till att endast fasta röda ljus användes var äldre bestämmelsen som på den tiden sa att utryckningsljus skulle vara fasta och röda. Enligt direktiv från dåvarande Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen (VoV), fick inte blinkande (roterande) rött ljus användas då detta enligt en europeisk konvention endast fick användas vid järnvägsövergångar, broar som kunde öppnas och liknande. Dessutom var den gamla kommunala polisen ofta utsatt för besparingar så något större arbete lades inte ner på utryckningsljus. Dessutom ansågs det på den tiden - åtminstone inom den kommunala polisen - att polisbilar skulle vara diskreta i sin framtoning. Dessutom var antalet fordon, trafikintensiteten och hastigheten betydligt lägre på den tiden så det ansågs ofta att det inte behövdes annorlunda utryckningsljus.

Nedan: Ford Zephyr MK 111 med Zodiakmotor från 1965 får illustrera hur polisbilar såg ut från förstatligandet 1965 och fram till ca 1982 då takbågen infördes. Två röda utryckningsljus, sökarljus samt gult roterande varningsljus .

Foto: RPS.


Trots detta hade malmöpolisen i början av 1950-talet två bilar - en Hudson samt en Ford V8 med ett oscillerande rödljus mitt på taket - dvs ett ljus som svängde fram- och tillbaka - som då på håll upplevdes som blinkande.

Ett annat exempel är den Chevrolet 3100 -55 Piket från Göteborg som utrustades med ett roterande rött ljus av fab "Federal Sign & Signal modell 17 Beacon Ray" som komplement till dom två röda fasta.


Nya riktlinjer

1962 kom nya riktlinjer från VoV: "Vid påkallande av fri väg för utryckningsfordon skall framtill på fordonet finnas minst en lykta med kraftigt rött ljus", osv... Det sades vidare: "... medger VoV att styrelsens ovannämnda föreskrift ej skall utgöra hinder för att utryckningsfordon förses med - förutom minst en lykta med kraftigt rött fast sken framåt - lykta med visande roterande eller blixtrande ljus rött ljus". Trots dessa nya riktlinjer fanns det knappast några polisbilar med roterande rött ljus.

Att inte stadspolisen införde någon form av roterande rött utryckningsljus kan tyckas förvånande men statspolisen hade from 1962 sitt gula roterande varningsljus på dom "målade" bilarna och låg kanske lite lågt i väntan på förstatligandet 1965 då likriktning av polisens fordon skulle ske.

Röda fasta ljus användes fram till 1970 då blåljusreformen infördes.