fredag 8 januari 2016

Far, mor och undervattensbåten

Repris från 2011

Far var ingen sjöman - höll sig helst på land men gillade då och då att lägga ut nät i sjön för att i bästa fall få några abborrar.

Runt 1970 var hans gamla träeka helt slut och då far inte tyckte om underhållet på träekor så beslöt han sig att köpa en ny modern plasteka. Då far inte ansåg sig ha varken tid eller intresse till att åka runt och titta på båtar så fick hans vän verkstadsägaren i uppdrag att undersöka marknaden och att ta hem en plasteka i lämplig storlek.

Efter några dagar så ringde verkstadsägaren och lät meddela att en eka enligt fars specifikationer var beställd - dessutom osänkbar och i en delvis orange kulör som då enligt verkstadsägaren var tryggt och säkert i dimma och dåligt väder. Far ansåg att att han faktiskt inte skulle ut på Atlanten men lät sig nöjas. Dessutom hade verkstadsägaren lejt den gemensamma vännen Herr GM-återförsäljaren till att kostnadsfritt utföra hemtransporten av båten och detta tyckte far lät bra.

Efter ytterligare några dagar ringde Herr GM-återförsäljaren och berättade att båten hade anlänt och han och översten skulle leverera den samma på lördag samt hjälpa till med sjösättningen. Far kunde enligt Herr GM-återförsäljaren med tillförsikt se fram mot helgen och far höll med om detta.

Mor däremot såg både bekymrad och misstänksam ut - men far tyckte:  -"Vad kan gå fel? Det är väl bara bra om jag får hjälp med hemtransporten och sjösättning?" Mor som hade varit med förr när denna församling träffades var inte speciellt imponerad.

Lördagen kom, Herr GM-återförsäljaren och verkstadsägaren anlände i en Bedford lastbil och översten i sin flotta BMW tillsammans med den nya ekan som låg på bedfordens flak. Far i sin tur mötte upp med traktor och flakvagn. Ekan lastades med gemensamma krafter över till fars traktorvagn och far startade traktorn och drog i väg mot sjön medans vi i det övriga sällskapet knallade efter.

Vägen ner mot sjön var dålig och backig och färden gick därför sakta på låg växel. Efter en liten bit så planade dock vägen ut något och far tänkte växla upp ett steg. Det bar sig då inte bättre än att han "missade växeln" och traktor med vagn och eka satte fart utför. Far försökte då bromsa och råkade då trampa då på den ena! bromspedalen med resultat att traktor, vagn och eka for in i skogen... ekan ramlade av flaket och for i marken och traktorn med vidhängande vagn stannade mot ett träd.

En viss munterhet spred sig bland Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren, översten och bland oss andra när vi såg att far klarat av incidenten med hälsan i behåll. Värre var det med mor som grät och skällde om vart annat. Far, Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten fick i tur och ordning skulden för händelsen.

Efter en stund så lugnade sig mor, sällskapet baxade upp ekan på flaket, far backade upp på vägen och färden fortsatte i mycket sakta mak den sista biten. Framme vi sjön så bars ekan ner i vattnet och allt såg bra ut. Far föreslog sina kamrater en provtur som de tacksamt accepterade - i all den stund som far smugglade med en ryggsäck som det kluckade i. Mor såg missnöjd ut men hann inte säga så mycket förrän sällskapet var ute en bit.

Far rodde, i fören satt översten och i aktern satt verkstadsägaren och Herr GM-återförsäljaren, vi övriga stod på land och tittade på. Ute en bit på sjön trollade far fram glas, renat och några öl ut ur ryggsäcken. Verkstadsägaren och Herr GM-återförsäljaren fick varsitt snapsglas och en kvarting och översten fick sig ett par öl. Herr GM-återförsäljaren fick uppdraget att fylla på glasen åt sig själv, far och Verkstadsägaren - översten klarade sig själv.

När glasen var fyllda förberedde sig far på ett "Skål" då översten plötsligt skrek: -"Fartyget tar in vatten!" Alla tittade ner mot durken. Jodå, den nya plastekan läckte som ett såll! I alla fall i en springa i dess längdriktning. På bara några sekunder stod vattnet över durklämmarna, ingen kom sig för att göra något, alla satt med glasen och flaskorna i händerna - ja inte far då, han höll i årorna.

Översten var den som tog till orda först: -"MOT LAND" skrek han och pekade med hela handen mot land som då låg ca 20 meter från båten. Far satte fart på årorna och styrde mot land så skummet yrde. Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten satt med de fyllda glasen och flaskorna i händerna medans vattnet forsade in. Efter bara några meter hade vattnet stigit nästan upp till relingen och besättningsmedlemmarna var våta upp till något över midjan men spriten var kvar i glasen då alla utom far höll armarna med glasen och flaskorna i vädret.

Några meter från strandkanten tog den nu vattenfyllda båten i botten. Grabbarna klättrade ur båten, ner i vattnet och vadade in mot land - fortfarande med armarna i luften och fortfarande med oskadat samt outspätt innehåll. Mor var allt för chockad för att skälla ut varken far eller någon annan, hon bara grät tyst. När far, Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten åter igen stod på trygga landbacken var det Herr GM-återförsäljaren som först tömde glaset, de övriga hängde på.

-"Men vad i helvete är det för båt Du sålt till mig" skrek far någon sekund senare ilsket till verkstadsägaren. -"En terränggående ubåt" skrek mor som åter fått luft och som kunde vara lite rolig även i de mest bisarra ögonblick. Verkstadsägaren ursäktade sig, förklarade och stod i utan att för den skull komma med något vettigt eller någon vettig förklaring. -"Ubåten får Du ögonblickligen ta tillbaka" skrek far. Ekan tömdes på vatten, lastades på bedforden och fick åka tillbaka. En tid senare kom en ny helvit plasteka av annat fabrikat, även den levererad av verkstadsägaren.

Verkstadsägaren tvingades av mor att ensam i minst en timme ro fram och tillbaka längst strandkanten - utan sprit - medans vi andra stod och tittade på innan far, och inte minst mor, till slut godkände affären.

Någon förklaring till haveriet på den första ekan fick vi aldrig, en del trodde på fabrikationsfel och en del trodde att ekan skadades i samband med att far körde in i ett träd och tappade ekan. Mor för sin del skyllde allt på den medhavda spriten. Ekan tjänade sedan hela familjen i många år fast det dröjde många år innan mor satte sin fot i den...

6 kommentarer:

Karlsson sa...

Tackar för en mycket underhållande och välskriven historia.

khina sa...

Vilken härlig historia! Tack för att du delade med dig av den...

Grandprix 63 sa...

Äntligen! De Värmländska berättelserna om Far, Mor, GM-återförsäljaren och de andra är tillbaka. Och i samma goda form. Tack för det Larsson!

Pixlar sa...

Strålande Larsson!

lincolncadillac sa...

Mycket trevlig läsning!

Raggmunk sa...

Ännu en trevlig lite anekdot, ser redan fram emot nästa. :)