tisdag 18 april 2017

Den galopperande stekpannan

Reprisinlägg från 2012

Ur Ericssons brokiga historia har vi hittat denna episod från krisåren i början av 1930-talet. Den har nedtecknats av Ivan Lundh och C-G Löfgren, två medarbetare som på den tiden arbetade vid L M Ericssons Försäljningsaktiebolag, där historien utspelades 1934.

Efter Kreuger-sammanbrottet och under rekonstruerandet av moderbolaget blev det tyvärr nödvändigt att friställa och permittera en stor del av personalen på såväl fabriken som på kontoret.

För att hålla maskinerna igång och för att undvika att avskeda alltför stor del av den gamla arbetarstammen gjorde ledningen stora ansträngningar för att söka nya tillverkningar vid sidan av den minskade orderingången av den ordinarie fabrikationen.

Bland några av dessa tillverkningar av större omfattning var: Kassaregister, sedermera Svenska Kassaregister AB, System Paulius precisionsbarometrar och höjdmätare, AB Ekonomiregistrets Bokföringsmaskiner. Därutöver åtog vi oss även smärre tillverkningar av olika slag såsom tält- och campingsängar, stekpannor, pressning av rostfria kökskärl, en rakhyveldetalj med mera.

Då den svenska materielförsäljningen, som sköttes från Kungstornet i Stockholm, var inkörsporten för alla svenska order med vissa undantag för stationsväxlar till Telegrafverket, kom vi att handlägga dessa order med de nöjen och bekymmer som följer med nya tillverkningar.

En tragikomisk episod under denna tid var historien om den galopperande och i en del fall exploderande stekpannan, en följd av LM-kvalitet.

Vi fick en dag besök av en uppfinnare och hans förslagsman som önskade att LM Ericsson skulle åta sig tillverkningen av 10 000 stekpannor. Det var världens förnämsta stekpanna med jämn värme, omöjlig att bränna vid i. Intyg om pannans förträfflighet var utfärdat av dåtidens mycket välkända källarmästare, den legendariske restaurangmannen Ekegårdh på Operakällaren i Stockholm.

Från verkstaden erhöll vi kalkyl på stekpannan och kontrakt avslutades med en känd grossist inom branschen på leverans av 10 000 pannor för en delleverans om ett par hundra snarast möjligt.

Tillverkningen sattes igång och den första delleveransen verkställdes till grossisten som otåligt väntade på leveransen. Han hade en stor stab av gårdfarihandlare som skulle göra en försäljningskampanj runt på landsbygden med demonstration av nyheter inom köksbranschen.

Efter ett par veckor kom provleveransen i retur jämte annullering av kontraktet från den upprörde grossisten med en målande detaljbeskrivning hur demonstrationen av världens förträffligaste stekpanna hade gått till. Den resande gårdfarihandlaren samlade husmödrarna när han kom till en by i ett av byns kök. När alla var samlade satte han pannan på spisen för att steka fläsk.

Efter en stund, när pannan blivit uppvärmd, började den dansa runt på spisen för att så småningom ta små hopp och efter ytterligare några minuter exploderade den med en knall så att fläskbitarna flög upp i taket och flottet stänkte runt i köket på de förskräckta bondmororna, som hastigt störtade på dörren.

Anledningen till missödet var följande: Pannan hade dubbel botten med en isolerande massa mellan bottnarna. Provpannans bottnar var hopfalsade för hand med en hammare, varvid falsen givetvis ej blev så tät som när pannan kom under fabrikation, då de båda bottnarna sammanpressades i en kraftig maskinpress.

Nu råkade dessutom vid pressningen massan vara något fuktig, varför stekpannan vid uppvärmningen på spisen blev en liten ångpanna utan säkerhetsventil. Felet avhjälptes lätt med att borra ett litet hål under skaftfästet för eventuell ånga, och så var sagan om den galopperande stekpannan slut. Man kan naturligtvis fråga sig varför pannan ej provades i provrummet för leveransen, men man får väl förlåta verkstaden och provrummet att så ej blev fallet, då man aldrig tidigare fabricerat stekpannor på LM. Tiderna var dessutom sådana att det var ont om fläsk.

Grossisten var dock så skakad av upplevelsen att han, efter det vi förklarat för honom anledningen till missödet och att felet nu var avhjälpt, endast beställde 500 pannor åt gången och så småningom 1 000 tills partiet tog slut. Därefter blev han mycket besviken att LM inte ville åta sig ytterligare leveranser av världens förträffligaste stekpanna. Men då hade fabriken kommit igång igen med sina egna tillverkningar av världens förträffligaste telefoner.”

Källa: www.ericssonhistory.com

3 kommentarer:

Perra sa...

Mitt inlägg om denna stekpanna låg färdigt för publicering, men du hann före..;-)

Larsson sa...

"Först med det gamla", du vet... :-)

Gittan sa...

Ha, ha ja det var ju en rolig historia!! :D