söndag 21 september 2014

Oljeläckagage

Upptäckte små oljefläckar under vagnen men fäste in så stort avseende vid detta. Annat blev det när styrservon slutade att fungera - ja fungera och fungera, fungerade gjorde den men lät som en stucken gris! och inte en droppe olja på oljestickan.

En felsökning gjordes men inget större fel kunde hittas mer än att returslangen från styrsnäckan såg lite "skum" ut och där kunde det läcka. Då det fanns gott om slang så kapade jag bort sista biten av slangen och monterade ihop det igen. Slangen såg även frisk ut innanför slangklämman. Får se om det hjälpte?

Uppdaterad 140921 Om det hjälpte? Nej då, oljan försvann ändå. Skickade kameran under styrsnäckan och den visades sig vara våt av olja. Efter koll med min reservdelsleverantör så visade det sig att det fanns två olika styrsnäckor till denna årsmodell. En identifiering av prylarna gjordes och en renoveringssats beställdes och monterades. Tyvärr så visade sig den utgående axeln vara rostskadad, troligen pga av vatten i oljan så denna rep. håller nog inte så länge och en utbytesstyrsnäcka måste beställas.

En skum slang som visades sig vara frisk längre in.
Återmonterad.
Utgående axeln och pitmanarmen våt av olja.
Styrsnäckan fanns i två olika utförande på denna årsmodell. Två och fyrbultad och det var till den fyrbultade det fanns en renoveringssats.
Undrar varför det står General Motors på en Fordreservdel?

Troëngs bärplan




Gränsen mellan flipp och flopp kan vara hårfin. Anders Værnéus har valt ut fyra glasklara succéer i svensk båtindustri. Samt en båt som borde ha blivit det.

Ivan Troëng imponerar på mig. Han är sedan decennier den största ivraren för bärplan vi haft i Sverige. Redan från sent 1930-tal har jag hittat hans insändare och förklaringar av varför bärplanstekniken är överlägsen traditionell skrovkonstruktion. Han tog fram kurvor och diagram. Producerade lösa bärplans-kit som du kunde köpa och själv montera på din campingbåt. Ivan kämpade verkligen för att tekniken skulle spridas till dig och mig. Men hans idoga arbete rönte mycket liten uppskattning. Det blev oftare hånleenden än intresserade ryggdunkningar. Och med 1960-talets intåg försvann hans insändare ur tidningarna och saken föll i glömska.

1975 måste den gode Ivan ha mått som en prins. På båtmässan Allt för Sjön i Stockholm stod då en bärplansbåt. En äkta. Serietillverkad i full skala. Magnifikt. Båtmodellen hette Volga och togs in av Wiking Marin i Täby utanför Stockholm. Skrov, inredning, bärplan och allt var byggt av aluminium och under motorluckan bak dolde sig en marinkonverterad Zil-V8 som drev via rak axel eller drev.

Vi Båtägare fick en som redaktionsbåt den sommaren. En underbar båt att köra. Skrovet dansade fram en halvmeter ovan vattenytan helt utan vatten- eller skrovljud. Dansen blev emellertid tyngre för var distansminut som avverkades, och snart gick båten ur plan trots fullt varv på motorn. En titt under durken förklarade att fukten i skorna inte var fotsvett utan havsvatten, som i ganska så stora mängder hade trängt in i det nitade skrovet. Bättre hopsatt och med högre finish borde Volgan ha blivit en succé. Och varför inte bärplanstekniken har slagit igenom i dagens energijakt är för mig en gåta. En flipp som ännu inte flippat.

Text: Anders Værnéus. Källa: http://www.maringuiden.se/nyheter/_/b%C3%A5treportage/5-succ%C3%A9er-volga-r1372