torsdag 29 oktober 2015

Lurad?

Hur kommer det sig att man så fort man skall skaffa eller byta sitt telefonabonnemang känner sig lurad?

Vem kan skaffa sig någon som helst överblick över denna oöverskådliga röra av abonnemang, erbjudande, aktörer eller olika telefonleverantörer? Det gick ändock skapligt så länge Telia hade kvar sin affär här i stan men nu har de packat ihop och dragit till stora staden Karlstad.

Hade tidigare en gammal nokiatelefon som fungerade utmärkt. I ett svagt ögonblick skaffade Larsson en modern telefon, mest för att det var praktiskt att ständigt ha en kamera med sig. Och det är praktiskt att "googla" på saker och ting.

Detta innebar att det gamla kontantkortet inte fungerade utan jag fick skaffa ett nytt. Detta innebar i sin tur att kostnadsförutsättningarna ändrades, bla alltså dyrare, pengarna tog slut på nolltid och telefonen blev oanvändbar. Dessutom skulle man fylla på "surfpott" samt att den skulle utrustas med minneskort! Har nu på prov skaffat ett mobilabonnemang med hyfsat låg månadskostnad samt med ett minutpris. Är ju då inte superbilligt men telefonen blir ju användbar. Får se vad det är för "hake" nu med detta?

Varför är det så tillkrånglad? I Larssons värld räcker det med en statlig aktör som förser innevånarna med telefoni till ett hyfsat pris. Ev. överskott återgår till staten, dvs skattebetalarna. Och när det gäller kostnaderna så borde det fortfarande vara som det var förr. Ett fast pris för alla, ett slags abonnemang för alla - ringer man lite blir billigare, ringer man mycket eller långt blir det dyrare. Svårare än så behöver det inte vara!

Anna-Lena