söndag 31 januari 2016

lördag 30 januari 2016

Plymouth Valiant

Apropå besöket på Polistekniska Museet i tidigare inlägg fanns och finns den sista Valianten bevarad i samlingarna. Larsson fick tillfälle att syna även denna bil in i minsta skrymsle.

Den sista Valianten, årsmodell 1974, gick hos Norrmalmspolisen under åren 1974 till 1979.

Fler bilder här: http://www.tow.se/privatabilder1999/privatabilder_19990908b.htm

The Overtones - Saturday Night At The Movies

Si Cranstoun - Coupe De Ville

Leslie Grace - Will You Still Love Me Tomorrow

Connie Francis - Never On A Sunday

Veckans två bokfynd

Har börjat med "Tio dagar till dagen D", oerhört intressant läsning.


fredag 29 januari 2016

Allt i Hemmet

I dag kom ett efterlängtat tungt paket med vita snören, nja inte riktigt så men ett tungt paket var det och adresslappen var vit. Paket i fråga innehöll ett parti "Allt i Hemmet" från 1950- och 1960-talet (Tack Lennart). Tidningar som då handlar om tiden när allt var bra, dvs från den riktiga tiden. Nja, allt var kanske inte bra - utan att tveka river man på 1950-talet ut vedspisar och kakelugnar och ersätter dessa med elspisar och oljeeldning. Spikar masonit på spegeldörrar och står i...

Men man vet aldrig - kanske kommer någon om femtio år att svära över Larsson och att han plockade ut oljepannan och oljetanken 2014?



Cornelia - Picking up pebbles



Cornelia Möller was born in Hamburg, Germany in 1950, but came to South Africa at the age of 3. She started singing at a popular Johannesburg coffee bar in the 1960s before being discovered by Dave Marks in 1968. She had a huge hit with this song, "Picking up pebbles" in 1968, and also had South African Top 20 hits in the 1970s with "Another love to come" and "Too late to say goodbye".

Charley Pride - I Know One

Franco Bastelli - Il Tuo Mondo

Ronnie Wilson - Heartaches by the number



Ronald (Ronnie) Wilson is a South African artist, DJ and TV personality. In the 1960’s and 1970’s he worked for the South African Broadcasting Corporation (SABC) as an announcer and producer on the English Service, presenting youth programmes such as “Your Choice”. It was during the 1960’s that he first started singing and recording, also playing the guitar and trumpet on his recordings, and writing his own songs. He recorded a number of albums, including “Ronnie Wilson Sings Great Country And Other Hits” and “Folk Songs For Young Ones”, and also released a number of 7” singles.

Polisbilshistorik

En gång i tiden sysslade Larsson med polis- och polisbilshistorik. Gjorde bla flera besök på dåvarande Polistekniska Museet. Den häftigaste "polisbilen" är nog den här!
Cadillac Fleetwood 75, 1966, 7-sitsig. Användes under åren 1966-1983 av RPS vid officiella statsbesök. V8, 340 hk. Automatväxellåda. Bakaxelväxel: 3,21:1. Längd: 625 cm. Bredd: 203.

Grundpriset för denna bil var 51483:- + oms 8200:-. Bilen beställdes den 18 maj 1966 och levererades i juni samma år. Första reg.nr: var A99.

Fler bilder och uppgifter här: 
http://www.tow.se/privatabilder1999/privatabilder_19990908.htm

onsdag 27 januari 2016

Sv. Veteranbilklubben

1984 anordnades det veteranbilsmarknad i Deje av Sv. Veteranbilklubben. Marknaden anordnades hemma hos dåvarande ordförande Löfberg.

Fler bilder här: http://www.tow.se/privatabilder1984/privatabilder_19840800.htm

...vintersäkra Saab

söndag 24 januari 2016

fredag 22 januari 2016

Studebaker

I skogen utanför Enköping låg denna Studebaker -55 och året var 1982. Någon som vet mer?



Ómar Ragnarsson - Limbo Rock & Roll Twist



Ómar Ragnarsson (born September 16, 1940 - full name Ómar Þorfinnur Ragnarsson) is an Icelandic media personality and activist for nature and environment, as well as a former entertainer. Ómar Ragnarsson began acting on stage at the age of 12 and started his career as a stand-up comedian when he was 18. He has written a considerable number of songs and lyrics, performed by him or other Icelandic pop artists. Ómar studied law and has been a professional aviator and pilot since 1967. He worked as a TV reporter for RUV Channel 1 from 1969-1988, for TV Channel 2 from 1988-1995, and again for RUV from 1995. Later he started his own film production, mainly on nature and environmental issues in Iceland, Norway and the USA. He has also written 10 books in Iceland. Sports activities include rally-driving from 1975-1985, where he won 18 titles, together with his brother Jón Ragnarsson, including 4-times champions of Iceland.

Ómar Ragnarsson turned activist for Icelandic nature and in September 2006, he led a protest walk against the controversial Kárahnjúkar Hydropower Plant. This led to the foundation of the environmentalist party Iceland's Movement – Living Land which took part in the 2007 parliamentary elections, chaired by Ómar Ragnarsson.

With his wife Helga Jóhannsdóttir, Ómar is the father of seven, including media personality Þorfinnur Ómarsson.

Källa: Wikipedia.

Óðinn Valdimarsson - Ég vil lifa, elska, njóta

Ómar Ragnarsson - Sjö litlar mýs

Þorvaldur Halldórsson - Violetta

torsdag 21 januari 2016

Larssons Blogg presenteras i dag av...

...Bénédictine Munklikör.



Bénédictine, även kallad Benediktinerlikör eller Munklikör är en örtlikör, ursprungligen framställd i benediktinklostret i staden Fécamp i Seine-Maritime.

Receptet skall ha komponerats 1510 italienske munken Don Bernardo Vincelli. Sedan klostrets stängts i samband med franska revolutionen låg produktionen nere. Den återupptogs 1863 av en privat fabrikör i Fécamp.

Likören tillverkas på konjaksbas och innehåller bland annat kryddorna koriander, isop, kardemumma, pomerans och timjan. Alkoholstyrkan låg ursprungligen på omkring 50 % men har senare sänkts till 40 %. Flaskan bär initialerna D.O.M. hämstade från den romerska tempelinskriften Deo optimo maximo ("åt den bäste och högste guden").

Källa: Wikipdia.

Pojkrum - 1958

...med de flesta faciliteter som erbjöds det året.

onsdag 20 januari 2016

tisdag 19 januari 2016

Flygande Ford

Uppdaterad 160119

Bygga om Forden? Blir kanske dyrt? och går det att besiktiga? Prövar med bildmanipulering till att börja med. Ser väl ok ut!



Attans också, Larsson verkar inte vara först!

Från: https://www.facebook.com/aizh.ru/?fref=nf

 
Och inte ens tvåa!



Here we go again.
Publicerat av Atomic Samba den 19 januari 2016

Anita Lindblom och Fontana




Fontana Records var ett skivmärke som startades på 1950-talet av Philips Records. Fontana fungerade som underetikett fram till i början av 1970-talet då Philips bestämde sig för att satsa på Mercury Records ochVertigo istället. Bolaget var dock åter aktivt på 1980-talet med artister som Pere Ubu och Tears for Fears.

Electrolux spisfabrik 1930-tal

fredag 15 januari 2016

Roulette

Allers, 1968.

Ulla Pia - Blomster Og Bier



Ulla Pia Nielsen, född 17 februari 1945 i Köpenhamn, är en dansk pop- och jazzsångerska.

Ulla Pia Nielsen växte upp i stadsdelen Islands Brygge i Köpenhamn. Hon blev antagen till Court Helmers barn- och ungdomsteater, Solby Scenen, då hon var åtta år gammal. Hennes karriär började med en statistroll som körsångare i den sista ”Far til fire”-filmen från 1961. Samma år fick hon en mindre roll i filmen "Ullabella". Hennes sångdebut var som solist vid ett framträdande i Sønderborg 1961 tillsammans med Ib Renards orkester. Därefter kom hon att uppträda med flera framträdande orkesterledare som Harry Felbert, Otto Franckner, Finn Ziegler, Arne Lamberth och Finn Kræfting. Hon kom dessutom själv att bilda en jazzorkester tillsammans med Tom Wilke, Svend Erik Nørregaard och John Götz. De spelade huvudsakligen på La Fontaine i Köpenhamn.

Nielsens stora genombrott kom i samband med att hon vann Dansk Melodi Grand Prix 1966 med låten Stop mens legen er go. Hon fick därmed representera Danmark i Eurovision Song Contest, som hölls i Luxemburg det året. Hon slutade fjortondeplats (av totalt 17 bidrag) med fyra poäng. Hennes största framgångar som artist kom dock först 1968, då hon fick sin första hit på Dansktoppen med låten Sommeren det hændte. Under de därpå följande åren fick hon flera hits, däribland Ta det let, ta det blidt, Flower Power tøj,Karneval i Caracas, Lykken kommer, lykken går, Karina, Bade med og uden, Jorden drejer stadig rundt och Der er lang lang vej til Barbados. Hon försökte lansera sig på den tyska musikmarknaden under artistnamnet Ulla Bjørn, dock utan större framgångar. Hon fick däremot en hit med låten Eine Rose macht doch keinen Kavalier i Süddeutsche Rundfunks hitlista 1967.

Utöver sången har Nielsen även medverkat i filmerna "Peters Landlov" (i huvudrollen) från 1963, "Den gale dansker" och "Vægteren", båda från 1969. Hon medverkade även i en handfull revyer, däribland i 1967 års A.B.C.-revy, i Dirch Passers revyturné 1969 och under en show från 1973 tillsammans med komikern Dario Campeotto. Hon gjorde sig även ett namn på modescenen, då hon var den mest framträdande modellen i Jørgen Fritzes modeshower.

Ulla Pia Nielsen övergav sångkarriären 1979 efter en längre tids sjukdom och uppträdde därefter endast sporadiskt. Hon tilldelades en hedersguldplatta av sitt skivbolag, EMI, 1980. Hon gav ut sin självbiografi 1995 under titeln ”Frihed er det bedste guld”.

Källa: Wikipedia.

Raquel Rastenni - Når bare man har det godt



Rachel Rastenni (Anna Rachel Rastén), född 21 augusti 1915 i Köpenhamn, död 20 augusti 1998 i Skodsborg, dansk schlager- och jazzsångare.

Rachel Rastenni föddes i Köpenhamn och växte upp i en liten lägenhet i ett fattigt kvarter i stadens centrum. Föräldrarna var judar och hade immigrerat till Danmark från Ryssland år 1906. Fadern, Salomon Wolff Rastén, var skräddare och modern, Elka Elkanowitz, sömmerska. De fick fyra barn, storebror Adolf Rastén, som var journalist, Rachel och hennes tvillingsyster Lea.

Rachel påbörjade sin karriär som dansare i Helsingør Revyen år 1936 och debuterade som sångerska 1938, samma år även radio. 1940 startade hon en egen swingtrio och samma år släpptes hennes debutalbum. Hon turnerade även i Sverige under denna tid.

I likhet med andra judar tvingades hon lämna Danmark under den tyska ockupationen av landet (9 april 1940 – 7 maj 1945) och flydde till Sverige i oktober 1943 tillsammans med sin familj. Hon tillbringade resten av krigsåren i Sverige, där hennes framgång som sångerska fortsatte. Hon gjorde skivinspelningar med bland annat Emil Iwring, Lulle Ellboj och Thore Ehrling. Hennes jazziga sångstil liknades vid Ella Fitzgeralds.

År 1945 återvände Rachel till Danmark och blev snart landets främsta sångerska i sin genre. Bland hennes succéer märks Vovsen i vinduet (1953), dansk version av den engelska How Much Is That Doggie in the Window? och Heksedansen (1960). Under 1970-talet sjöng hon bland annat många judiska melodier. Hennes mest framgångsrika album var Hele ugen alene (1953), som såldes i över 120 000 exemplar.

Rachel Rastenni var den första danska artist som belönades med en guldskiva för en miljon sålda grammofonskivor och hon fortsatte att belönas med priser under hela sin karriär.

Utöver sina inspelningar på danska spelade hon även in musik på svenska, jiddisch och hebreiska.

Efter att 1958 ha kvalificerat sig för att representera Danmark i Eurovision Song Contest, sjöng hon där sången Jeg rev et blad ud af min dagbog och placerade sig på åttonde plats.

Hon deltog senare ännu en gång i den danska uttagningen till Eurovision Song Contest, då hon tillsammans med Grethe Sønck sjöng sången Hjemme hos os.

I slutet av 1980-talet drog hon sig tillbaka från det offentliga livet. Hon avled i Skodsborg på Nordsjælland dagen före sin 83-årsdag.

Maria Stenz - Goddag og farvel




Maria Stenz (født Maria Mikkelsen Sørensen 16. august 1940) er dansk skuespillerinde, sangerinde, teaterleder og historiefortæller.

Hun indledte sin karriere på Det Lille Teater.

Siden 1968 har hun arbejdet med børneteater. Hun har også indsunget nogle børneplader, lavet radio og TV for børn (bl.a. Legestue sammen med Lasse Lunderskov) samt hørespil sammen med Peter Kitter og Svend Bjerre.

I 1972 indsang hun "Goddag og farvel", der med det samme gik ind på Dansktoppen. Hun slog sit navn fast som schlagersanger i 1973 med "Hvor er alle drømmene du drømte".

Siden har Stenz beskæftiget sig med såvel det seriøse viseforedrag som musical-genren, teateret og pop-musikken. Siden 1980'erne ophørte hun dog med at indsynge dansktopsange og arbejdede siden overvejende med teater.

På Bådteatret, Hvidovre Teater og Café Teatret spillede hun fra midt i 1970'erne et stort og varieret repertoire.

I 1988 blev hun en del af ledelsen på Teatret ved Sorte Hest sammen med Brigitte Kolerus. Efter Kolerus' død fortsatte hun alene.

Hun var en overgang medlem af Statens Teaterråd.

Maria Stenz blev den 27. januar 1982 gift med journalisten Jens Nauntofte.

Källa: Wikipedia.

Bamses Venner - Rend og hop



Bamses Venner var en dansk musikgrupp som uppträdde mellan 1973 och 2011. Gruppen representerade Danmark i Eurovision Song Contest 1980 med låten "Tænker altid på dig". De kom på 14:e plats av 19 länder med 25 poäng. 1980 bestod bandet av Flemming Jørgensen (sång), med smeknamnet "Bamse", Mogens Balle (piano/orgel), Bjarne Green (gitarr) och Arne Østergaard (trummer). 2004 var bestod gruppen av Flemming Jørgensen (sång), Peter Bødker (piano/orgel/gitarr), Frank Thøgersen (trummor), Torben Fausø (keyboard) och Jes Kerstein (gitarr). Gruppen sjunger på danska.

Flemming Jørgensen dog den 1 januari 2011, varefter bandet splittrades.

Källa: Wikipedia.

torsdag 14 januari 2016

Myggfritt

Fördelen med 20 minus är att det är myggfritt! Annat var det sommaren 1962, då gällde det att använda US622.

Tidningen Se, 1962.

Italia blodapelsin

onsdag 13 januari 2016

söndag 10 januari 2016

Britt Damberg och Yvonne Norrman





 Yvonne Norrman.

Far, mor och snömobilen

Repris från 2013

Under tidigt 1960-tal blev far en dag mitt i veckan uppringd av sin vän Herr GM-återförsäljaren som lät meddela att han under sin senaste USA-resa köpt sig en snömobil som han kallade den.

Apparaten i fråga användes enligt Herr GM-återförsäljaren till att ta sig fram i snö och han undrade om far kunde ställa upp med ett lämplig markyta för utvärdering och provkörning. Herr GM-återförsäljaren var ju stationerad i ett större samhälle och lämpliga testytor lyste med sin frånvaro. Herr GM-återförsäljaren ville säkert också visa upp sin apparat och få hjälp av det vanliga gänget samt att han inte ville visa sina grannar sin eventuella okunskap.

Far som var både jägare och lite fiskare samt hade skog tyckte att en sådan apparat lät intressant och nyfiket lät honom komma nästa lördag. Mor beordrades att till dagen i fråga tillhandahålla kaffe på termos samt ett lämpligt antal smörgåsar vilket skulle räcka för en längre snöexpedition. Mor vädrade som vanligt problem, far sa som vanligt att han bara skulle titta på.

Lördagen inföll, Herr GM-återförsäljaren och Översten anlände tidigt i en av Herr GM-återförsäljaren inbytta chevroletlastbil. Bilverkstadsägaren var för en gång skull inte närvarande då han hade fullt upp med annat: Tyvärr, då saken troligen hade tagit en helt annan vändning om han varit med. Men i alla fall - på flaket stod en stor trälåda som man med gemensamma krafter baxades ner på marken.

Lådan öppnades och fram kom en apparat som såg ut ungefär som en hyfsad gräsklippare med larvfötter. Maskinen var relativt komplett och skulle bara ytterligare kompletteras med det medföljande handtaget och diverse vajrar, stag, belysningsarmatur, lite elkabel och några kontakter.

Efter en stunds funderande, skruvande och efter kaffe och smörgåsar var apparaten ihopskruvad och färdig för provstart. Några av reglagen var inte riktigt justerade, någon vajer gick tungt och några skruv m m var över men detta borde enligt församlingen "ge sig" så småningom. Bruksanvisning fanns men då den inte var på svenska gav den inte så mycket utan lades åt sidan.

Översten fyllde bensin, kollade oljan och godkände så småningom en provstart. Herr GM-återförsäljaren ryckte i snöret och maskinen startade genast med ett lågmält surrande, han lät maskinen bli varm, gasade upp och ner, la i växeln på låg tomgång - godkände gången och stannade maskinen.

Nu skulle maskinen provköras i ett skarpt läge. Far ansåg att det skulle var gott om plats och föreslog att den första provturen skulle ske ute på den snöklädda isen på den närbelägna sjön. Samtliga utom mor tyckte detta var en bra idé. Maskinen lastades på lastbilsflaket och den lilla församlingen drog i väg ner mot sjön med oss ungar i varierande ålder och längd strax efter. Mor kom sist med ett bistert drag kring munnen.

Efter framkomsten till sjön så sjösattes apparaten uppe på isen och far som i egenskap av markägare och potentiell kund erbjöd sig att provköra. Sagt och gjort. Far spände på sig skidorna, tog ett ett kraftigt tag i draghandtaget. Översten drog i snöret, far gasade med tummen och ingenting hände. "Lägg i växeln!" sa Översten. Far drog i en spak och maskinen satte fart. Far hängde med men efter bara en två, tre meter skar skidorna ner och far stod på huvudet i snön.

Apparaten som från början var konstruerat så att om man släppte handtaget skulle den stanna med hjälp av "dödmansgreppet" och stå still på tomgång men då den inte var fullgott justerat fortsatte apparaten framåt med en för all del ytterst blygsam hastighet men ändock sakta framåt när far släppte handtaget. Far kom upp på benen, skrek och åkallade alla hemska makter som fanns. Herr GM-återförsäljaren och Översten skrattade så de låg dubbelvikna. Även vi barn fick roligt. Mor skrattade inte men drog kanske i alla fall något lite på munnen.

"Helvete" skrek Herr GM-återförsäljaren då han insåg att apparaten fortsatte framåt, dock fortfarande i en ytterst blygsam hastighet, "Få stopp på eländet" skrek han. Alla började springa ikapp maskinen som bara var en fem, tio meter bort. Men då snön var djup var det ingen enkel sak att springa. Översten var nära men ramlade strax innan han fick tag i handtaget. "Helvete" och "Helvetes jävlar" undslapp översten och församlingen - förutom mor - höll med.

Var skulle man göra nu? Alla stod på isen och tittade på apparaten som med fortsatt blygsam - men jämn fart fortsatte mot andra sidan land. "Bensinen tar väl slut snart" ansåg någon. Översten räknade snabbt ut att den fulla tanken skulle räcka i femton mil nu när apparaten var obelastat och var ute på att så säga "på egen hand".

Översten som vanligt gjorde sig viktig började syfta och kisa, mäta, anteckna och titta i kikare på andra sidan land. Efter en stunds hummande lät han meddela att efter hans uträkningar skulle apparaten landa hos "Gunnar i Haget" på andra sidan sjön, cirka en mil bort, fågelvägen. Apparaten hade under tiden knallat iväg och befann sig kanske hundra meter bort - fortfarande i den riktning som Översten beräknat.

Efter att ha funderat på andra alternativ, bla så föreslog Översten att man skulle hämta älgstudsaren och skjuta eländet, "för det var ju alltid bra att övningsskjuta på rörliga mål". Detta befanns inte var något bra alternativ då man inte skulle hinna hem och hämta geväret och för övrigt så förbjöd mor all användning av skjutvapen. Herr GM-återförsäljaren ansåg inte heller att detta var något bra alternativ.

Man tog sig då hem och far ringde till "Gunnar i Haget" på andra sidan sjön och talade om vad som hänt. "Dricka brännvin så tidigt på dagen" sa "Gunnar i Haget" och la på luren.

Man ansåg sig då inte ha annat att göra utan att åka hem till "Gunnar i Haget" på andra sidan sjön och på plats så diskret som möjligt vänta in den väntade apparaten. Översten, Herr GM-återförsäljaren och far ändrade den lilla lastbilen. Mor och och vi ungar fick vara hemma.

Då det var en tre, fyra mil landvägen till "Gunnar i Haget" så tog det en bra stund innan man var framme på andra sidan sjön. Man parkerade ett stycke från huset där "Gunnar i Haget" och smög ner mot sjön. Tysta stod de och lyssnade men ingen apparat hördes och ännu mindre syntes.

Man väntade i flera timmar och till slut blev det mörkt. Far ansåg att det inte var lönt att vänta längre utan man borde åka hem, sova och undersöka saken i morgon bitti när det blev ljust.

"Vi organiserar en räddningsexpedition" sa Översten, "Jag tar befälet" avslutade han. Far lät sig nöja med detta då Översten trots allt hade en viss erfarenhet av detta, trots att han enligt far inte var "riktigt frisk".

Morgonen därpå samlades gubbarna ute på gården. Ryktet om äventyret hade spritt sig under natten och hade det goda med sig att fler presumtiva expeditionsmedlemmar hade anslutit sig till sällskapet. Översten var iklädd full fältutrustning och hade under natten även fått fram ett par militära snöskor, skidor och div annan utrustning. Till expeditionsmedlemmar utsågs till slut det vanliga gänget; Översten, Herr GM-återförsäljaren, Verkstadsägaren och Far. Som "bärare" som Översten uttryckte det, utsågs två pigga gossar som fick bära div rep, mat och dryck, de sistnämnda hade mor ordnat under morgonens mycket tidiga timmar.

Sällskapet var lite betryckt - man visste ju inte vad apparaten hade ställt till för något under natten. Ville det sig illa kunde den ju ha kört över någon eller något. "Äsch" tyckte Översten, "ingen har ju ringt så då var det lugnt".

"Och varför skulle någon ringa till oss, ingen vet väl att apparaten är vår" tyckte far. Ingen sa något men mor himlade med ögonen.

Snart var den lilla expeditionen på väg, man skidade på ganska bra då man kunde skida i apparatens spår - de två pigga gossarna hade beordrats att ta täten. Det dröjde dock inte så länge förrän det visade sig att apparaten hade ändrat kurs - långt från den kurs som Översten hade räknat ut. Den första kursändringen hade skett då apparaten hade passerat en upphöjning i isen, troligen spår efter en fiskares borrhål som gjorde att apparaten svängde kraftigt till höger.

Efter ytterligare någon kilometer upptäckte expeditionen att apparaten hade passerat en liten, liten ö och där hade den klättrat runt en liten tall och därefter satt kurs hemåt!

"Va i helvete, har fanskapet knallat hem igen" frågade sig Översten. Jodå, spårets fortsättning ledde raka vägen hem! Sällskapet fortsatte i den nya riktningen och spåret fortsatte, i stort sett i rak riktning hemåt.

Efter någon halvtimmes skidande kunde det förvånade sällskapet se att när man nästan var hemma såg man på håll att spåret slutade vid - eller rättare sagt i - grannens båthus, cirka 100 meter från gårdagens startpunkt. Framme vid båthuset - som inte var utrustade med dörrar mot sjön - fick man se att apparaten hade knallat in i båthuset och dolde sig i dess inre.

"Täck mig!" skrek Översten och tog täten in i båthuset, tätt följt av Far, Herr GM-återförsäljaren, Verkstadsägaren och de pigga gossarna. Därinne, bland fisknät, åror, flytvästar, badprylar stod apparaten snyggt och prydligt. Apparaten hade lämpligt nog passerat nära en utskjutande detalj i en bänk längst inne i båthuset som i sin tur lämpligt nog hade ryckt av en tändkabel vilket hade haft till följd att apparaten lugnt och stilla hade stannat inne i båthuset.

"Inte nog att han gick hem, han gick in i garaget och stängde av själv" sa Herr GM-återförsäljaren, inte utan lite beundran i rösten. "Pytt" tyckte Verkstadsägaren - ni har mer tur än ni förtjänar. Far knallade hem och hämtade häst med efterföljande släde och apparaten kördes hem och installerades åter på flaket på Herr GM-återförsäljarens bil.

"Ingen bra apparat" tyckte Far, "Den får Du ta med hem igen!"

När sällskapet inklusive de pigga gossarna slutligen satt vid vårt köksbord och fick kaffe så ventilerades dagens äventyr. Man var överens om att äventyret slutat lyckligt - det kunde ju ha gått riktigt illa. Om inte annat kunde ju den dyra apparaten gått ner sig i en vak eller skrämt livet av någon. Inte minst vår intet ont anande granne om han tidigt på morgonkvisten befunnit sig i båthuset.

Far fick ringa till grannen och ge honom en en lätt bedräglig bild av natten och morgonens händelser i hans båthus så han inte skulle förundras över de konstiga spåren i och runt båthuset gjorda av gubbar, raska gossar, häst och kälke och inte minst apparaten.

"Livsfarlig apparat" ansåg mor, dessutom la hon till. "Om Ni nu hade hittat apparaten ute vildmarken, hur hade Ni fått hem den? Hade Ni ens bensin med?"

"Nja, jag anade att apparaten automatiskt skulle komma hem igen" sa Herr GM-återförsäljaren och med det lät mor sig nöja. Äventyret föll så småningom i glömska och kom inte upp någon mer gång förrän många år senare när far tänkte köpa sig en snöskoter, något som mor motsatte sig kraftigt.

Vad som hände sedan med "snömobilen" är höjt i dunkel och det kom aldrig fram vart den såldes eller till vem. Kanske står den fortfarande kvar i den gamla lagerlokalen?

Arvika fordonsmuseum, del 2

Finns även bla en mycket fin inlånad Opel Rekord -60.


Fler bilder här:

fredag 8 januari 2016

More Glory Days - raggarliv 1963-1973

I dag anlände per bud andra delen i bokserien Glory Days, More Glory Days raggarliv 1963-1973. Skriven av Sture Lilja m.fl och som namnet antyder behandlar även den här delen det lokala raggarlivet med tonvikt på i huvudsak värmländska orter under perioden 1963 till 1973. Även den här delen torde bli en framtida kultbok.

Helgen och nästa vecka är räddad.



Ronnie Cord - Biquini...

Leonore Veenemans - My Huweliksdag

Irene Kloster - Tom, Tom, kære Tom

Susanne Lana - Ma! He's Making Eyes At Me

Solnedgång


Far, mor och undervattensbåten

Repris från 2011

Far var ingen sjöman - höll sig helst på land men gillade då och då att lägga ut nät i sjön för att i bästa fall få några abborrar.

Runt 1970 var hans gamla träeka helt slut och då far inte tyckte om underhållet på träekor så beslöt han sig att köpa en ny modern plasteka. Då far inte ansåg sig ha varken tid eller intresse till att åka runt och titta på båtar så fick hans vän verkstadsägaren i uppdrag att undersöka marknaden och att ta hem en plasteka i lämplig storlek.

Efter några dagar så ringde verkstadsägaren och lät meddela att en eka enligt fars specifikationer var beställd - dessutom osänkbar och i en delvis orange kulör som då enligt verkstadsägaren var tryggt och säkert i dimma och dåligt väder. Far ansåg att att han faktiskt inte skulle ut på Atlanten men lät sig nöjas. Dessutom hade verkstadsägaren lejt den gemensamma vännen Herr GM-återförsäljaren till att kostnadsfritt utföra hemtransporten av båten och detta tyckte far lät bra.

Efter ytterligare några dagar ringde Herr GM-återförsäljaren och berättade att båten hade anlänt och han och översten skulle leverera den samma på lördag samt hjälpa till med sjösättningen. Far kunde enligt Herr GM-återförsäljaren med tillförsikt se fram mot helgen och far höll med om detta.

Mor däremot såg både bekymrad och misstänksam ut - men far tyckte:  -"Vad kan gå fel? Det är väl bara bra om jag får hjälp med hemtransporten och sjösättning?" Mor som hade varit med förr när denna församling träffades var inte speciellt imponerad.

Lördagen kom, Herr GM-återförsäljaren och verkstadsägaren anlände i en Bedford lastbil och översten i sin flotta BMW tillsammans med den nya ekan som låg på bedfordens flak. Far i sin tur mötte upp med traktor och flakvagn. Ekan lastades med gemensamma krafter över till fars traktorvagn och far startade traktorn och drog i väg mot sjön medans vi i det övriga sällskapet knallade efter.

Vägen ner mot sjön var dålig och backig och färden gick därför sakta på låg växel. Efter en liten bit så planade dock vägen ut något och far tänkte växla upp ett steg. Det bar sig då inte bättre än att han "missade växeln" och traktor med vagn och eka satte fart utför. Far försökte då bromsa och råkade då trampa då på den ena! bromspedalen med resultat att traktor, vagn och eka for in i skogen... ekan ramlade av flaket och for i marken och traktorn med vidhängande vagn stannade mot ett träd.

En viss munterhet spred sig bland Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren, översten och bland oss andra när vi såg att far klarat av incidenten med hälsan i behåll. Värre var det med mor som grät och skällde om vart annat. Far, Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten fick i tur och ordning skulden för händelsen.

Efter en stund så lugnade sig mor, sällskapet baxade upp ekan på flaket, far backade upp på vägen och färden fortsatte i mycket sakta mak den sista biten. Framme vi sjön så bars ekan ner i vattnet och allt såg bra ut. Far föreslog sina kamrater en provtur som de tacksamt accepterade - i all den stund som far smugglade med en ryggsäck som det kluckade i. Mor såg missnöjd ut men hann inte säga så mycket förrän sällskapet var ute en bit.

Far rodde, i fören satt översten och i aktern satt verkstadsägaren och Herr GM-återförsäljaren, vi övriga stod på land och tittade på. Ute en bit på sjön trollade far fram glas, renat och några öl ut ur ryggsäcken. Verkstadsägaren och Herr GM-återförsäljaren fick varsitt snapsglas och en kvarting och översten fick sig ett par öl. Herr GM-återförsäljaren fick uppdraget att fylla på glasen åt sig själv, far och Verkstadsägaren - översten klarade sig själv.

När glasen var fyllda förberedde sig far på ett "Skål" då översten plötsligt skrek: -"Fartyget tar in vatten!" Alla tittade ner mot durken. Jodå, den nya plastekan läckte som ett såll! I alla fall i en springa i dess längdriktning. På bara några sekunder stod vattnet över durklämmarna, ingen kom sig för att göra något, alla satt med glasen och flaskorna i händerna - ja inte far då, han höll i årorna.

Översten var den som tog till orda först: -"MOT LAND" skrek han och pekade med hela handen mot land som då låg ca 20 meter från båten. Far satte fart på årorna och styrde mot land så skummet yrde. Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten satt med de fyllda glasen och flaskorna i händerna medans vattnet forsade in. Efter bara några meter hade vattnet stigit nästan upp till relingen och besättningsmedlemmarna var våta upp till något över midjan men spriten var kvar i glasen då alla utom far höll armarna med glasen och flaskorna i vädret.

Några meter från strandkanten tog den nu vattenfyllda båten i botten. Grabbarna klättrade ur båten, ner i vattnet och vadade in mot land - fortfarande med armarna i luften och fortfarande med oskadat samt outspätt innehåll. Mor var allt för chockad för att skälla ut varken far eller någon annan, hon bara grät tyst. När far, Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten åter igen stod på trygga landbacken var det Herr GM-återförsäljaren som först tömde glaset, de övriga hängde på.

-"Men vad i helvete är det för båt Du sålt till mig" skrek far någon sekund senare ilsket till verkstadsägaren. -"En terränggående ubåt" skrek mor som åter fått luft och som kunde vara lite rolig även i de mest bisarra ögonblick. Verkstadsägaren ursäktade sig, förklarade och stod i utan att för den skull komma med något vettigt eller någon vettig förklaring. -"Ubåten får Du ögonblickligen ta tillbaka" skrek far. Ekan tömdes på vatten, lastades på bedforden och fick åka tillbaka. En tid senare kom en ny helvit plasteka av annat fabrikat, även den levererad av verkstadsägaren.

Verkstadsägaren tvingades av mor att ensam i minst en timme ro fram och tillbaka längst strandkanten - utan sprit - medans vi andra stod och tittade på innan far, och inte minst mor, till slut godkände affären.

Någon förklaring till haveriet på den första ekan fick vi aldrig, en del trodde på fabrikationsfel och en del trodde att ekan skadades i samband med att far körde in i ett träd och tappade ekan. Mor för sin del skyllde allt på den medhavda spriten. Ekan tjänade sedan hela familjen i många år fast det dröjde många år innan mor satte sin fot i den...

torsdag 7 januari 2016

Tidningarna Nostalgia" och "Utryckning"

Kom inte och säg att Larsson bara ägnar sig åt "förr"! I dag tex kom det två nya tidningar. Visserligen handlar "Nostalgia" mest om "förr" men i tidningen "Utryckning!" kan man läsa senaste nytt om bärgare och polis-, ambulans- och andra blåljusfordon. Kvällen är räddad. 



Far, mor och äppelträden

Repris från 2010

En gång på 1960-talet lät far i samband med frukostens sista tugga meddela att han skulle ordna i trädgården... mor fick något oroande i blicken men sa inget då hon i åravis tjatat om det olämpliga i att ha gamla torra äppelträd m m ståendes i trädgården.

-"Jag har ringt på ytterst kompetent hjälp"
- fortsatte far... mor som ofta hade fullständig koll på far tappade inför detta yttrande för någon sekund konceptet och ifrågasatte inte riktigt vad han sa...

Far skyndade sig på med ytterkläderna och förbjöd mor och de yngre av Larssons syskon att under en tid vistas utomhus... mor fick något ännu mer oroande i blicken och inte blev det bättre efter att ha frågat vad far menade när han lite nonchalant sa att -"Vi skall spränga" , varefter han snabbt och bestämt stängde dörren innan mor han säga något.

Strax därpå kom den av far "uppringda och kompetenta hjälpen" som bestod av Herr GM-återförsäljaren, verkstadsägaren och översten som ansåg sig vara självskriven på grund av sin rang samt på grund av de kontakter han påstod sig ha som gjorde att det skulle användas första klassens sprängämnen.

Att verkstadsägaren var med var inte så konstigt - han var en allmänt praktiskt och kunnig människa... Herr GM-återförsäljaren medverkan förklarades med att han var chaufför åt översten då densamme hade varit på en våt fest kvällen före...

Tillsammans baxade de ut en grön trälåda ut ur Herr GM-återförsäljarens demonstrationskapitän samt trådar, batterier och mystiska apparater. -"Skall Du ut i krig?" frågade far översten men fick inget riktigt svar...

Översten begärde nu en lägesrapport av far som svarade att han var en idiot (översten alltså) och att han spelade över...

Översten kontrade med att det vid känsliga operationer var noga med ordergivningen och att far stod under hans befäl under denna sprängning, i all den stund som det var överstens sprängmedel!

-"Hm", muttrade far men lät sig nöja då han trodde sig veta att översten hade en viss kunskap om sprängämnen och att det vore bra om de gamla träden kom bort...

Sagt och gjort - far visade vilka träd som skulle bort (helst med roten och allt)... översten hummade, befallde far att gräva "där" och "där" i anslutning till de gamla äppelträden... verkstadsägaren och Herr GM-återförsäljaren höll sig på avstånd...

Översten laddade, drog kabel, siktade och kisade och gjorde sig allmänt viktig inför den lilla publiken... till slut var han färdig och befallde sin lilla styrka att ta skydd... han vevade på en mystisk apparat, tryckte på knappen och sedan small det så "ini helvete" som far sedan uttryckte saken... jorden sprutade, äppelträden försvann i ett moln långt bort från trädgården... en gren sopade bort tv-antennen som visade Hyland... en annan gren for in genom köksfönstret... jodå, genom glas och allt... jord och stenar haglade ner och sedan blev det tyst...

-"Skaderapport?" skrek översten... "Du är en idiot som inte kan göra något riktigt", skrek far... mor kom ut, uppskrämd och rosenrasande på far som fördärvat köksfönstret och nästan tagit livet av henne... inte blev det bättre när mor såg tv-antennen hänga i sin kabel utefter väggen...

-"Det var han", sa far och pekade på översten...

Verkstadsägaren och Herr GM-återförsäljaren stod bakom hörnet och skrattade så de grät... -"Idiot", sa far igen men var ändå lite nöjd, "äppelträden är ju borta i alla fall"... laddningen hade varit så kraftig att äppelträden hade -"farit ända in i helvete" som far uttryckte saken... äppelträden hade alltså i stora delar flugit långt in i skogen...

Verkstadsägaren lovade mor att åka till glasmästaren med fönstret som skulle lagas samma dag... han lovade även att fixa till tv-antennen uppe på taket... allt var sålunda frid och fröjd ända tills Herr GM-återförsäljaren kom runt huset och fick se sin Kapitän!... över hela taket och motorhuven låg ett stort äppelträd som hade landat på vagnen från ca 75 meters håll...

-"Det var han", sa far och pekade på översten...

Hela kalaset slutade med att far fick bort äppelträden... mor fick en ny tv-antenn med Hyland och ett nytt köksfönster, översten betalade... verkstadsägaren låg nu lite bättre till hos mor... Herr GM-återförsäljaren fick ersättning av översten... översten fick böta för allmänfarlig vårdslöshet då försäkringsbolaget polisanmälde tilltaget och översten blev portförbjuden hos oss av mor på obestämd tid... vart dynamiten kommit ifrån kom aldrig fram...

Colt Peacemaker


onsdag 6 januari 2016