lördag 6 maj 2017

NÄR MAN RINGDE RIKSSAMTAL

Gästinlägg från Bengt Carlén

Rikstelefonkatalogen. Få finns bevarade, lycklig den som har ett exemplar. Bara omslaget säger något om den tid de tillkom i. Det var fortfarande långt kvar till den tid då man i stället pratade om Telia som bedrev skumma affärer i Långbortistan.

En telefonkatalog från flydda tider kan användas till allt möjligt. Som ett uppslagsverk, t.ex., över alla de titlar som förekom. Filéskärerskor, tunnbindare och vågmästare fick samsas om utrymmet med herrar, fruar och fröknar. På utedassen användes fjolårets katalog som toapapper eller så kom den till användning när det skulle tändas i spisen.

På de inledande sidorna fick telefonörerna också lära sig hur ett disciplinerat telefonanvändande går till. Leker ni kurragömma i telefonen, frågades det. – Naturligtvis inte. Ni talar om vem ni är, när ni börjar ett telefonsamtal.

Man skulle heller inte svara med ett ”hallå”, nej man skulle svara med telefonnummer eller namn.

Längst bak i telefonkatalogen fanns en hel sida med prov på telegramblanketter. I färg! Lyxblanketter förekom också, men då med ett pristillägg. I telefonins barndom fanns det förståsigpåare som ansåg att telefoni nog kunde vara bra. Då kunde man ju ringa till telegrafstationen för att sända ett telegram. Att man i stället kunde ringa direkt till den man sökte var det ingen av dessa experter som tänkte på.



Fotnot: Larsson äger en Rikstelefonkatalog från 1963. Läs mer här:

Inga kommentarer: