söndag 16 juni 2013

WBCQ

Gästinlägg från Karl-Erik Stridh.

Jag har Google Earth men jag använder det inte särskilt ofta. Programmet kom dock till god nytta 2010 när jag planerade en USA-resa. Normalt när jag har besökt USA har jag rest med Greyhound-bussar och speciellt då på nätterna för att spara in på hotellkostnader. Greyhound startades för övrigt av en invandrare från Dalarna.

Som jag har nämnt tidigare är jag främst radiointresserad och jag skulle 2010 även besöka kortvågsstationen WBCQ "The Planet" i Monticello, Maine. Denna delstat i nordost är glest befolkad och städerna är inte särskilt stora. Skatterna är även låga och även priserna på fastigheter. Det var därför Allan Weiner från New York flyttade dit för att starta sin kortvågsstation. I USA kan man få licens för en kortvågsstation under förutsättning att sändningarna riktas till utlandet och effekten är minst 50 kW. Det innebär inte att programmen behöver vända sig till utländska lysnare eller vara på främmande språk. Det finns missionsstationer som vänder sig till andra världsdelar, en station som främst vänder sig till Kuba men de flesta intresserar sig för inhemska lyssnare. I södern kan man då rikta antennerna mot Kanada och i Maine riktar man antennerna mot Mexiko. Då råkar många inhemska lyssnare kunna höra programmen.

Allan Weiner har dock haft en krokig väg innan han kunde få denna licens och även en licens för en lokal mellanvågsstation. Han började med piratradio i New York på 70-talet och på 80-talet drev han den kortlivade Radio Newyork International från MV Sarah utanför Long Island. Newyork är hopskrivet som ett ord eftersom man återanvände jinglar från Radio Nordsee International (RNI).

Han har alltid intresserat sig för gammal teknik och samlat på sig ett stort antal sändare, mottagare och annat av intresse. Kortvågsstationen är igång på upp till fyra frekvenser samtidigt och detta med sändare från 50- och 60-talen. Mellanvågsstationen använder en 5 kW RCA-sändare från 30-talet.

Tillbaka till Google Earth: Monticello är en by med cirka 600 invånare och bussförbindelserna var mycket aviga. Därför valde jag att övernatta i Bangor (känd från låten "King of the road" av Roger Miller, och även rysarförfattaren Stephen Kings hemstad) och hyra en liten bil. Här hade jag nytta av Google Earth då jag kunde trycka ut en exakt karta före avresan.

Jag bifogar lite bilder från WBCQ där det även stod en gammal Mack lastbil. Allan Weiner står framför MV-sändaren. WBCQ är kortvågsstationens call letter. Alla stationer i USA har officiella call letters och på heltimmen måste man ha ett "legal ID" där man nämner call, licensort och frekvens. Sedan kan man ha en helt annan slogan övrig tid. Det är fritt fram att välja ett call som inte redan är upptaget. Riktigt gamla stationer har call med tre bokstäver, andra har med fyra bokstäver.

Stationer öster om Mississippa börjar med W, väster om Mississippi börjad de med K, med några undantag. Men de riktigt gamla är tvärtom! I Pittsburg, Pennsylvania finns KDKA som anses vara världens äldsta station. Det är ibland möjligt att få ett call som passar till orten eller en slogan. i Waco, Texas finns WACO, WSM i Nashville, Tennessee som sänder det legendariska programmet "Grand Ole Opry" har detta call eftersom stationen grundades av ett försäkringsbolag med sloganen "We Shield Millions". WLS i Chicago grundades av postorderfirman Sears & Roebuck och det står för "World's Largest Store".


Collins från 1955 5110 kHz.

Kontrollrum.

Mack.

Allan Weiner.

Western Electric-sändare.

Zenith radio.