Stop Quick

Doris Day

Doris Day, eg. Doris Mary Ann von Kappelhoff , född 3 april 1922 i Cincinnati, Ohio, USA. Amerikansk jazz- och populärsångerska samt skådespelerska.

Efter att en tid ha uppträtt som dansös tvingades hon efter en bilolycka 1937 att byta inriktning till att sjunga tillsammans med olika storband. En av hennes orkesterledare föreslog att hon skulle byta det förfärliga namnet Kappelhoff mot Day efter en sång Day after Day, som fanns med i hennes repertoar. Hon lär aldrig ha gillat namnet Day eftersom hon tyckte att det hade en klang av strippa.

Med Les Browns orkester hade hon framgång med flera melodier och hon blev bland annat etta på den amerikanska hit-listan med Sentimental Journey. Senare kom hon att på egen hand få fler list-ettor bland annat med huvudtemat i filmen Mannen som visste för mycket där hon också medverkade. Den sången Whatever Will Be, Will Be (Qué Será, Será) blev därefter hennes signaturmelodi.

Doris Day har avverkat fyra äktenskap varav tre har varat mindre än fem år. Hennes längsta äktenskap var med producenten Marty Melcher, som vid sin död 1968 efter 17 års äktenskap visade sig ha slösat bort hennes förmögenhet och gjort henne skuldsatt. Detta tvingade henne att ge sig in i TV-branschen med ett eget program Doris Day Show 1968-1973 för att kunna betala av sina skulder. Hade tillsammans med Al Jorden sonen Terry Melcher.

1987 grundade hon en djurskyddsorganisation och numera ägnar hon en stor del av sin tid åt den.

2004 tilldelades Doris Day Frihetsmedaljen, USA:s förnämsta civila utmärkelse, av president George W Bush. Doris Day deltog dock inte själv under ceremonin på grund av flygrädsla.

Källa: Wikipedia

CASCO

Måndagsfilmen - Dodge Dart -14

Stickat - 1945

Ford -60

Bobby Curtola - Indian Giver

Ray Peterson - What Do You Want To Make Those Eyes At Me For

Kris Jensen - Come Back To Me

Boliden batterier

Britt Damberg

År 1954 kom Damberg tvåa i Flugans amatörtävling efter Siw Malmkvist. År 1957 sjöng hon på Gröna Lund med Seymour Österwall och samma år gjorde hon skivdebut. Hon sjöng på Skansen med Leif Kronlunds orkester och reste till Gaza och Kongo som fältartist förFN-trupperna. År 1962 medverkade hon i kultfilmen Raggargänget med bland andra Ernst-Hugo Järegård, Sigge Fürst, Jan-Olof Strandberg och Laila Westersund. Hon fick sitt stora genombrott 1959 då hon deltog i uttagningen till Eurovision Song Contest och sjöng Nya fågelsången. Året efter, 1960, kom hon på en tredjeplats med låten Nancy Nancy. På 1970-talet utbildade hon sig till förskollärare och lämnade sångkarriären, med undantag för några framträdanden som jazzsångerska på Stampen i Stockholm.

Britt Damberg sjunger jazz med Bunta Horns dixielandband, men även med Rune Öfwermans trio.

Hon var från 1965 gift med konstnären Björn Lindroth (1931–1999) och därefter sambo med musikern Rune Öfwerman (1932–2013).

Källa: Wikipedia.

Bobby Darin - Things

Roy Orbison - I Heard You Crying In Your Sleep

Bobby Curtola - Corrina, Corrina

Den allt mer ökande usabilsimporten...

 ...samt bristen på tonnage tar sig allt mer bisarra uttryck.

Aerodynamic Plymouth -56

Alfa - pastiller och bilder

De första alfabilderna fanns i Alfakolor redan på 30-talet!

Då var det både idrottsmän (kvinnor) såväl som Musse Pigg och Lustiga djur, man kunde samla på. 1949 kom de första tablettaskarna med citron-mentolsyrliga tabletter och en allsvensk spelare i varje ask. 1957 kom ishockeyspelarna med och fotbollen försvann strax efter VM i Sverige 1958.Under början av 1990-talet kom den stora hockeykortvågen till Sverige. Bara i Kalmar fanns det två utpräglade hockeykortsbutiker. Mats Lindqvist hade Tokige Ture på Ströget och Pelle Friberg hade Korthuset på Strömgatan. Vi samarbetade med annat än hockeykorten eftersom Mats även drev Kalmarmässan och Pelle hade en reklamfirma. I samband med att Dr Price i Kanada som ägde Parkhurst gav ut en serie som kallades ”Missing Link” för att fylla en lucka i utgivningen i Kanada eftersom det inte kommit ut några hockeykort 1962-63. Då fick vi idén att göra detsamma i Sverige.

Läs mer här: http://www.alfabilder.se/

Bröderna Skoogs Motorfabrik

Bröderna Skoogs Motorfabrik i Borlänge, som under nära 60 år tillverkade SOLOMOTORN, var i sitt slag en av de största och mest framgångsrika i Norden. Motorernas enkla och servicevänliga uppbyggnad, pålitlighet, slitsyrka, höga kvalitet och behagliga gång banade väg för fabrikens goda rykte. Solomotorn har i båtvärlden nära nog blivit själva definitionen av en fulländad bruksmotor.

Läs mer här: http://www.gotamotor.se/solo.htm

Oljeläckagage

Upptäckte små oljefläckar under vagnen men fäste in så stort avseende vid detta. Annat blev det när styrservon slutade att fungera - ja fungera och fungera, fungerade gjorde den men lät som en stucken gris! och inte en droppe olja på oljestickan.

En felsökning gjordes men inget större fel kunde hittas mer än att returslangen från styrsnäckan såg lite "skum" ut och där kunde det läcka. Då det fanns gott om slang så kapade jag bort sista biten av slangen och monterade ihop det igen. Slangen såg även frisk ut innanför slangklämman. Får se om det hjälpte?

Uppdaterad 140921 Om det hjälpte? Nej då, oljan försvann ändå. Skickade kameran under styrsnäckan och den visades sig vara våt av olja. Efter koll med min reservdelsleverantör så visade det sig att det fanns två olika styrsnäckor till denna årsmodell. En identifiering av prylarna gjordes och en renoveringssats beställdes och monterades. Tyvärr så visade sig den utgående axeln vara rostskadad, troligen pga av vatten i oljan så denna rep. håller nog inte så länge och en utbytesstyrsnäcka måste beställas.

En skum slang som visades sig vara frisk längre in.

Återmonterad.

Utgående axeln och pitmanarmen våt av olja.

Styrsnäckan fanns i två olika utförande på denna årsmodell. Två och fyrbultad och det var till den fyrbultade det fanns en renoveringssats.

Undrar varför det står General Motors på en Fordreservdel?

Troëngs bärplan

Gränsen mellan flipp och flopp kan vara hårfin. Anders Værnéus har valt ut fyra glasklara succéer i svensk båtindustri. Samt en båt som borde ha blivit det.

Ivan Troëng imponerar på mig. Han är sedan decennier den största ivraren för bärplan vi haft i Sverige. Redan från sent 1930-tal har jag hittat hans insändare och förklaringar av varför bärplanstekniken är överlägsen traditionell skrovkonstruktion. Han tog fram kurvor och diagram. Producerade lösa bärplans-kit som du kunde köpa och själv montera på din campingbåt. Ivan kämpade verkligen för att tekniken skulle spridas till dig och mig. Men hans idoga arbete rönte mycket liten uppskattning. Det blev oftare hånleenden än intresserade ryggdunkningar. Och med 1960-talets intåg försvann hans insändare ur tidningarna och saken föll i glömska.

1975 måste den gode Ivan ha mått som en prins. På båtmässan Allt för Sjön i Stockholm stod då en bärplansbåt. En äkta. Serietillverkad i full skala. Magnifikt. Båtmodellen hette Volga och togs in av Wiking Marin i Täby utanför Stockholm. Skrov, inredning, bärplan och allt var byggt av aluminium och under motorluckan bak dolde sig en marinkonverterad Zil-V8 som drev via rak axel eller drev.

Vi Båtägare fick en som redaktionsbåt den sommaren. En underbar båt att köra. Skrovet dansade fram en halvmeter ovan vattenytan helt utan vatten- eller skrovljud. Dansen blev emellertid tyngre för var distansminut som avverkades, och snart gick båten ur plan trots fullt varv på motorn. En titt under durken förklarade att fukten i skorna inte var fotsvett utan havsvatten, som i ganska så stora mängder hade trängt in i det nitade skrovet. Bättre hopsatt och med högre finish borde Volgan ha blivit en succé. Och varför inte bärplanstekniken har slagit igenom i dagens energijakt är för mig en gåta. En flipp som ännu inte flippat.

Text: Anders Værnéus. Källa: http://www.maringuiden.se/nyheter/_/b%C3%A5treportage/5-succ%C3%A9er-volga-r1372

Baren är öppen - 1961

Biltermer

Laila Westersund - Little Joe

Johnny Reimar - Lille Fregnede Louise

Kai Lind - Putti Putti

Anna Lena Löfgren

Anna-Lena Löfgren, under en period Anna-Lena Löfgren Lööf, född 1 maj 1944 i Stockholm, död 21 maj 2010, var en svensk sångerska.

Löfgren gjorde sitt första offentliga framträdande hos farbror Sven i den populära radioserien Barnens brevlåda på 1950-talet. Hon upptäcktes av Rock-Olga på Nalen i Stockholm, och slog igenom 1962 med sången "Regniga natt", som hon fick en guldskiva för (över 100 000 sålda exemplar) och blev en av 1960-talets populäraste schlagersångerskor. Framgångarna avlöste varandra med bland annat "Se mig i ögonen älskling", "Måndag måndag", "Kärlek på lasarett", "Det finns ingenting att hämta", "Sommaren det hände" och "Plaisir d'amour". Hennes största skivframgång var "Lyckliga gatan" som låg 14 veckor på Svensktoppen 1967. Den toppade också försäljningslistorna och sålde guld i Sverige och platina och diamant i Norge. "Lyckliga gatan" gavs även ut på den tyska skivmarknaden där den fick titeln "Immer am Sonntag".

Liksom kollegorna Lill-Babs och Siw Malmkvist fick Anna-Lena Löfgren stora framgångar i Västtyskland där svenska schlagersångerskor alltid stått högt i kurs. Bland hennes tyska hits kan nämnas "Dein Herz, das muß aus Gold sein", "Rot ist die Liebe" och "Alle Blumen wollen blühen". Sammanlagt gav hon ut 22 tyskspråkiga singlar mellan åren 1962 och 1973. Abschiednehmen ist so schwer är en tysk cover av Neil Sedakas Breaking up is hard to do. Hon återkom i Tyskland 2001 med "Irgendwann nimmt das Glück dich in den Arm". Två gånger deltog hon i den svenska Melodifestivalen, 1963 och 1968. På 1970-talet övergick Löfgren allt mer till att sjunga andliga sånger. Från 1990-talet bodde hon på Lyckliga gatan i Rånäs i Uppland. Som barn drabbades hon av polio, en sjukdom som medförde ett livslångt rörelsehinder som gjorde att hon ibland fick framträda sittande. Hennes senaste låt på Svensktoppen var "Välkommen till Pireus" 1995. Löfgren hade sammanlagt 37 låtar på Svensktoppen. Hon slutade turnera 2005 och hennes sista CD-singel i Tyskland, "Ich Dich Auch" gavs ut samma dag som hon avled, den 21 maj 2010. Enligt vännen och kollegan Christer Peters avled Löfgren efter en tids sjukdom.

Källa: Wikipedia.

Herr Shorts

Hm, var är Fru Shorts då? Eller menar man "herrshorts"? Att det blir fel i sms osv kan kanske förlåtas men professionella skyltmakare i ett stort varuhus borde kunna bättre? Nu skall ingen tro att Larsson är någon specialist på svenska språket men tycker ändå riktigt illa om detta. Gör om och gör rätt!

Kris Jensen - Somebody's Smiling

Bobby Darin - Dream Lover

The Tokens - The Lion Sleeps Tonight

Olydig

Olle Björklund – TV-stjärnan som fick sparken

Olle Björklund kallades Mr Aktuellt. Lika elegant som en engelsk gentleman läste han upp nyheterna och kärleksbreven strömmade in. Han blev förstasidesstoff då han fick sparken från TV för att ha ”larvat sig i folkparkerna”. Men tittarna ville ha honom tillbaka.

Alltid klädd i elegant tweedkavaj, med prydlig slips och ett charmigt leende under den välansade mustaschen. Till detta en mörk behaglig röst och ett oklanderligt uttal. Olle Björklund beskrevs alltid som en sann gentleman av brittiskt snitt.

Han var Mr Aktuellt med hela svenska folket och beundrarbreven strömmade in. Reaktionerna blev våldsamma då han med buller och bång fick sparken av TV-chefen Nils Erik Baehrendtz det dramatiska året 1961. Olle Björklunds änka Ylva berättade för många år sedan för mig om bakgrunden till allt som hände kring vår förste TV-idol, ”Mr Aktuellt”.

De två träffades genom bekanta första gången 1937, då de båda var 21 år. Olle var elev på Lisebergsteatern. Ylva blev förundrad över denne artige och vältalige man. De åt en supé innan han gick upp på scenen och staterade. Ett år senare sågs de i Stockholm. Olle hade då fått kontrakt med Svensk Filmindustri och bjöd på en överdådig middag på Bellmansro och skjuts hem i en vit Ford Cabriolet med sufflett.

– Jag kunde inte förstå att en teaterelev med 300 kronor i månaden hade råd med detta, men det visade sig att Olle levde gott på arvet efter sin adoptivfar. Senare fick jag klart för mig att det att han var adopterad var hans stora sorg i livet. Det gav honom ett mindervärdeskomplex och en osäkerhet. Det var nog för att kompensera detta som han sökte sig till offentligheten, resonerade Ylva.

Hans mamma dog i TBC när Olle vara bara några månader gammal och han placerades på barnhem. Två år gammal adopterades han av byggmästaren Emil Björklund och hans fru Wilma i Göteborg. De hade det gott ställt och ville ge Olle bästa möjliga framtid. Han fick teaterutbildning i både Berlin och London. Efter borgerlig vigsel den 7 september 1937 begav sig Olle och Ylva till Vasa i Finland där han hade fått engagemang på Svenska Teatern. Ylva mindes hans fina insats som den psykologiskt komplicerade professor Mensch i Kaj Munks antinazistiska pjäs Han sitter vid smältdegeln.

– Han agerade med små medel och överdrev aldrig varken tonfall eller gester.

När kriget närmade sig sommaren 1939 flyttade de hem till Stockholm där deras första barn, dottern Tony, föddes. Några lediga skådespelarjobb fanns inte, men Olle blev inkallad och tillbringade fem år som kontorist på Arméförvaltningen. Samtidigt började han på lediga stunder att rycka in som extra hallåman på radion. 1944 blev han fast anställd som sändningsledare och hallåman.

1956 startade Sveriges Radio reguljära TV-sändningar och förberedde ett renodlat nyhetsprogram som döptes till Aktuellt. Eftersom Olle hade lång mikrofonvana från radion och dessutom såg bra ut med sin diskreta framtoning var han självskriven som vad som i dag kallas nyhetsankare.

Den första sändningen den 2 september 1958 blev kaotisk, ett elddop. Reportern Lars Ag hade varit på Island och bevakat det så kallade fiskekriget, men varken bild eller ljud fungerade. Ag stammade och irrade med blicken och Olle Björklund fick med sitt lugn avsluta sändningen på bästa sätt.

Under drygt två år blev Olle Björklund en stor favorit i de svenska TV-sofforna. Kärleksbrev, virkade slipsar, stickade vantar och broderade dukar vällde in med brevbäraren till ”kvinnornas Olle”.

– Vi var inte beredda på allt ståhej utan trodde att det skulle bli ungefär som när han läste nyheter i radion. Och själv tyckte han inte att det var något märkvärdigt. Skillnaden var ju bara att han syntes i bild.

Olles och Ylvas äktenskap knakade i fogarna och de gick in i var sitt förhållande. 1959 blev det skilsmässa. Ylva flyttade till Selberga mellan Nyköping och Gnesta och startade en ridskola. De fann dock snart att de hörde ihop. Efter en kortare tid flyttade Olle till sin familj på gården och allt var som vanligt igen, med den skillnaden att de blev sambo resten av livet. Namnet Olle Björklund hade nu blivit magnet, inte minst mustaschen, som enligt en tidning ”mycket vältaligt kunde beskriva världshändelser och rena bagateller”.

Om Mr Aktuellt visade sig offentligt kom det stora publikmassor. Det var ren hysteri runt honom. Arrangörer med sinne för affärer förstod att det fanns pengar i namnet Olle Björklund och det insåg han själv också. Han nappade på erbjudanden att framträda i några folkparker, där han presenterade artister och drog några låtar på sitt munspel. Olle Björklund visste att han tog en risk. Radions och TV:s medarbetare fick inte äventyra företagets goda rykte och trovärdighet genom att delta i jippon. Sidoinkomster var förbjudna. I juni, när Olle hade varit på Västkusten, där det förekom reklam för öl och cigarretter, slog TV-chefen Nils-Erik Baehrendtz till med de bevingade orden ”Och så är Olle Björklund ute och larvar sig i parkerna”.

I juni 1961 blev det sparken på grått papper. En folkstorm utan like bröt ut. ”Vi vill ha kvar våran Olle i TV-rutan!”. Baehrendtz fick ta emot åtskilliga arga brev – många med hotfullt innehåll – men stod på sig. Möjligen kunde han tänka sig att Olle gick tillbaka till radion och läste nyheter där.

Nyheten fick kvällstidningarna att explodera. Han fick omedelbart ett generöst erbjudande från piratradiostationen Radio Nord som han dock nobbade. Olle Björklund blev frilansande underhållare och flängde landet runt och korade lokala skönhetsmisser, invigde varuhus, demonstrerade hushållsapparater och mycket mera.

En journalist träffade honom på Stadshotellet i Vimmerby, där han visade kallvattenbehandling av grönsaker, ackompanjerad av dragspelaren Andrew Walter. Ville han be Baehrendtz om ursäkt för att komma tillbaka till TV?

– Det känns onekligen konstigt vid 45 års ålder och efter 16 år på Sveriges Radio visa kallvattenbehandling av grönsaker, men avbön gör jag inte för att få TV-jobbet tillbaka. Har jag fått sparken så har jag fått sparken, sade Olle Björklund.

Olle Björklund var borta från TV-rutan för alltid. Nej, en gång dök han upp igen. Det var 1971 som programledare på TV-auktionerna på Skansen tillsammans med den populäre värmländske auktionisten och riksdagsmannen Karl Erik Eriksson. Olle Björklund var i grund och botten ingen lycklig person. Han brottades hela tiden med tankarna kring att han inte hade fått känna sina biologiska föräldrar. Först i 55-årsåldern hittade han sin gamle far, en hög officer.

– När Olle sökte upp fadern förnekade denne att Olle var hans son. Han blev avvisad – Olle, som var älskad av hela det svenska folket, dög inte åt sin far, berättade Ylva.

I slutet av 1960-talet köpte Olle och Ylva en avstyckad gård utanför Örkelljunga, Sjöhultet. Han försörjde på att läsa in speakertexter och leda kurser i personligt uppträdande. I bygden blev han mycket uppskattad eftersom han gärna ställde upp som programledare på tillställningar av olika slag.

1981 skulle han fylla 65 och han gladde sig åt att ännu en gång få framträda på Skansen, trots att hans läkare varnat honom för att hjärtat inte var så starkt. Den 27 mars – tre månader före pensionsdagen – åkte han de två milen till Markaryd för att köpa en tårta för att fira dottern Cays födelsedag. Efter ett par timmar kom ett par poliser och knackade på hemma hos Ylva. Olle hade hittats död i sin bil.

Text Ingmar Norlén. Källa: http://minnenasjournal.nu/

Radio Mercur

Radio Mercur var en dansk piratradiostation som med start den 2 augusti 1958 sände till Danmark från båtar på internationellt vatten i Öresund.

Initiativtagaren till Radio Mercur var den 32-årige köpenhamnsbon Peer Jansen. Han var den förste som insåg den lucka i lagstiftningen som gjorde det möjligt att kringgå den monopolsituation som rådde inom rundradioverksamhet i de flesta Europeiska länder. Monopolsituationen innebar att det var olagligt för andra än det av staten godkända företaget att sända radioprogram. Lagstiftningen gällde dock endast för sändningar inom det egna landets gränser, men genom att placera en radiosändare på ett fartyg, förankrat utanför ett lands territorialgräns, kunde sändningar riktas utifrån havet in mot landet ifråga, i Radio Mercurs fall Danmark. Radio Mercur inledde sina sändningar i augusti 1958 från ett mindre fartyg som låg för ankar i Öresund.

Från december 1958 utnyttjades möjligheten att vända om antennen och ha sändningar riktade mot Sverige, eller åtminstone mot sydvästra delarna av Skåne med fokus på Malmöregionen. Det danska Radio Mercur hyrde då ut sändaren under eftermiddagstimmarna till det svenska företaget Skånes Radio Mercur som drevs av Nils-Erik Svensson. I mars 1962 byttes namnet till Radio Syd, och samma år skaffade Radio Syd även eget sändarfartyg. Stationen ägdes och leddes då av Britt Wadner.

Populariteten för Radio Mercur blev stor och gav inspiration till allt fler att starta liknande projekt, som alla baserades på Peer Jansens idé. I september 1961 tillkom ett nytt radioföretag med stationsnamnet Danmarks Commercielle Radio med sändarfartyget Lucky Star. Bakom DCR fanns några utbrytare ur personalen från Radio Mercur som var missnöjda med en försämrad utveckling för Radio Mercurs programkvalitet. Med DCR ville de ge ett mer ambitiöst alternativ, och visst kunde Mercur ha behövt en konkurrent som kunde ha väckt upp stationen till ett mer kvalitativt format. Men de stora ambitioner ur vilka DCR hade tillkommit verkar ha förlorats någonstans, och lyssnarresponsen för DCR blev klen. De ansvariga bakom DCR hade även räknat med större framgång i att dra med sig de annonsörer de hade haft så bra kontakter med när de arbetat på Mercur, men brist på annonsörer drog ner stationens ekonomiska förutsättningar. Redan efter fyra månaders sändningar kom sammanbrottet som utmynnade i ett samgående med Radio Mercur. Trots all ambition att göra något bättre än det ursprungliga Mercur infördes inga andra förändringar - Mercurs stil och upplägg i programutbudet kom att förbli som det varit ända från starten 1958.

Den danska socialdemokratiska regeringen hade ända sedan starten envetet arbetat för att Radio Mercur skulle stoppas. Den 3 april 1962 presenterade trafikministern Kai Lindberg i det danska folketinget en proposition till den nya piratradiolagen som populärt skulle gå under namnet "Lex Mercur". Efter en tredje behandling i folketinget den 14 juni 1962 antogs den med 83 röster för, 38 emot och 23 nedlagda röster. Lagen skulle träda i kraft den 1 augusti 1962, och redan den 10 juli släcktes sändningarna från Cheeta II i Stora Bält och sändningarna skedde sedan fram till slutet endast från Lucky Star i Öresund på 88 MHz. Radio Mercurs sändningar från Lucky Star fortsatte till avslutningen och avskedsprogrammen den 31 juli 1962, då sändningarna stängdes kl 23.59.30. En inspelning verifirerar detta exakta klockslag.

Efter ett par veckor återstartades sändningarna överraskande den 13 augusti då den välkända trumpetsignalen och andra av Radio Mercurs ID-signaler och äldre programband hördes i sändningarna, som pågick under ett par dagar. Stationens ägare och tillfrågade medarbetare avsade sig allt ansvar. Vid 04.30 på torsdagsmorgonen den 16 augusti gjorde dansk tull och polis en blixtaktion mot Lucky Star som bordades med hjälp av tullens fartyg. Lucky Star bogserades in mot danskt territorium. Under bogseringen sänkte flera förbipasserande båtar sina flaggor på halv stång som en sympatihälsning, men ombord på Lucky Star kunde kaptenen inte besvara detta eftersom den falska Libanesiska flaggan, som det visade sig att Lucky Star burit, då redan var nerhalad och borttagen. Vid ankomsten till hamnen i Tuborg vid 9-tiden på morgonen stod en polisbil beredd och väntade vid kajen . Lucky Star togs i beslag och sändarutrustningen höggs upp för att inte kunna användas igen, och fartyget skulle sedan bli kvar ända till januari 1963 för att ägarförhållandena skulle utredas. Därefter såldes "Lucky Star" för användning som fraktfartyg under namnet "Kamilla Whitthøft", senare "Vendelbo", men hon grundstötte den 28 juli 1971 och blev därefter huggen till skrot.

Källa: Wikipedia.

Fenom

Måndagsfilmen - Restored Mercedes-Benz 1966 250SE W111

Val 2014

I kväll drar Larsson igång sin valkampanj - lite väl sent tycker kanske någon men bättre sent än aldrig...

Några inskickade bilder från förr...

...någon av Larssons läsare som känner igen någon eller något?

Jack Jersey - Blue Brown Eyed Lady

Virginia Lee - Heartache by the Number

Roy Orbison - Blue Blue Day

Abarth

Pirkko Mannola - Tahdon Kaikki Kirjeet Takaisin

Åse Wentzel - Men Du Ska Få Det Igen

Renate Kern - Liebe ist ein Problem

Apropå bildarkiv...

...så ramlade det in ett stort brev i dag med bilder, ja nästan ett paket. Inskickade från en vän med ett förflutet inom bärgningsbranschen. Ett gott tillskott till tow.se i all den stund då merparten var för mig nya bilder.

Den restaurerade sträckan av Rikstvåan söder om Ljungskile

På hemvägen från Tjörn passade vi på att besöka den restaurerade sträckan av Rikstvåan söder om Ljungskile.

På 1990-talet väcktes idén om att restaurera samt få till en kulturminnesmärkning av den gamla rikstvåan, den 700 meter långa sträckan som passerade bland annat Åsens affär där Lennart Andersson, författaren till boken "Det skall bärgas i tid" bodde som ung och där även Rikstvåans service startade sin verksamhet 1954.

Tyvärr präglades platsen av ett eftersatt underhåll, det behövs åter rensas sly och ogräs samt att informationsskylten behövdes fixas till.

Fram till 1955 var detta Riksväg 2, dvs stora vägen mellan tex Oslo och Göteborg. Därefter flyttades Riksväg 2 något österut (dagens väg 167). Bild från 2014 respektive 1954.

Fler bilder och info här: